Bloggen tillbakaflyttad!

Jag har packat ihop flyttkartongerna och skriver nu istället på http://molilja.blogg.se

Pga lite fnurror på tråden jag inte vill dela med mig av kände jag att det var lägligt att skriva där istället.

See you there!

Utgång på G

Sitter hemma hos Elin, vi ska hem till mig och äta mat, göra oss fina och sedan göra stan osäker. Känner att jag vill hitta på något nu när jag har suttit hemma alla dagar efter jobbet och varit allmänt död.

Brukar bli så jävla bakis dock, men det är väl smällar man får ta.

Ciao.

Idiotiska föräldrar

Jag sitter och halvkollar på Teen Moms på MTV.
Det är en uppföljning på programmet 16 and pregnant där man får följa gravida tonåringars öden.

Hur som haver, en av tjejerna blev gravid, födde barnet och har nu ett barn.
Hon gick till en gynekolog och bad om ett preventivmedel. Moget och ansvarsfullt gjort tycker jag.
Gynekologen och tjejen kommer överrens om att hon ska prova p-ring, som förövrigt måste förvaras i kylen.
Varpå tjejen säger "Jag måste gömma dessa annars kommer mina föräldrar få spelet"

Hur står det till med det logiska tänkandet hos hennes föräldrar? Det är antagligen deras betéende som har gjort att hon inte använt preventivmedel tidigare.
Varför ska hon behöva gömma dem? Hon har redan ett barn, kom igen, det finns inget att dölja längre såvida hon inte blev inseminerad av gud och att det eventuellt var Messias#2 som kom ut.

Men det är ganska osannolikt.

Ungdomar har sex, det ligger långt inbäddat i våra drifter och instinkter, det är så människan som art inte dog ut.
Det är inget att dividera eller tjafsa om, däremot bör man informera sitt barn om skydd samt risker och dess konsekvenser.

Men att hindra dem från att ha sex har aldrig funkat och kommer aldrig att funka, de kommer ha det oavsett.

Blähh?

Det blev ingen dusch, istället ska jag nu slänga mig i sängen, skitig och jävlig.

Fräscht? Kanske inte men jag är alldeles för trött för att reflektera över det.
Peace (vad skönt det ska bli att ta igen förlorad sömn och dessutom kunna sova gott)

Ärter med fläsk

Idag var första arbetsdagen med Frida, det var, trots endast tre timmars nattsömn, skitkul!
Det flöt på riktigt bra och dagen gick fort.

Vi fick även köpa ut alldeles egna arbetsskor. Jag föll pladask för ett par vita och babyrosa (såklart) men som ni förstår är de färgerna inte de mest optimala när man arbetar i jord mestadels.
Så det fick bli ett par svarta, med gelesulor i, så nu går man som en kung på jobbet!

Nu är jag hemma och ett nytt projekt har påbörjats; att inte somna förrän kvällen har kommit. Jag får bara inte, då fuckar jag upp nattsömnen och kan inte somna ikväll, men som tur var är min bror här och han brukar vara ganska bra på att terrorisera mig, så sova lär jag inte få i första taget.

Snart är det mat, och vet ni vad det blir? Ärtsoppa med fläsk... Alltså jag dog en smula inombords, när man kommer hem, hungrig som en varg och så blir det ärtsoppa. Felix, i en såndär plastkorv.
Fan.
Ja ja, det får bli det och en smörgås.

Ska man orka hoppa in i duschen? Jag har jordfläckar i hela ansiktet.

Opassande sömnlöshet

Upp klockan sex ska man. Sova kan man inte.
Ain't it funny?

Det hugger och har sig i mina äggstockar, jag är skitskraj att jag har fått någon cysta eller liknande. Jag ska genast boka en tid hos fittdoktorn, men det brukar jämt vara sån kö dit.

Anyways, jag undrar hur posten i Sverige räknar sina dagar, det står att det tar 4-5 arbetsdagar för ett brev att komma fram till Peru. När jag skickade sist tog det 1 månad.
Vi har några papper som måste komma fram innan den 22:a juni så det börjar bli lite brådis. Dessutom är det min mor som måste skriva under papprena, och hon befinner sig i Norge.
Gudars vad jag längtar efter min man nu.

Pappa ska förövrigt gifta sig den 12:e juni på skansen, på ett s.k drop-in-bröllop, alltså en massa vigslar den dagen.
Det blir en enkel ceremoni med restaurangbesök efteråt. Men det ska ändå bli skitkul.

Kan inte John Blund komma och strö lite av sitt sömnpulver över mig? Eller varför inte bara klubba mig i huvudet med ett basebollträ så att jag somnar?

Drömtydning

Jag drömde inatt om en orm som jagade och bet mig.
När jag i panik hoppade upp på ett bord, följde den efter, förvandlades för en sekund till en hund, jag sparkade ner den och sedan blev det en orm igen.

"Att drömma om hundar symboliserar ofta våra omedvetna instinkter. "Drömhunden" visar oss antingen tillgivenhet eller fientlighet. Har man en trofast hund som sällskap, är man säkerligen i harmoni med sig själv. Går hunden däremot till anfall mot en tyder det på inre obalans, och det skulle nog inte skada med en smula självrannsakan."

"Det anses sedan gammalt som otur att drömma om ormar. Se: se upp för elaka personer. Bli biten av: någon förtalar dig."

The sims

Jag väntar på mitt the sims 2 som jag har "köpt".
Jag hade ju the sims 3, men det fungerade inte på någon utav mina datorer pga det kräver extremt bra grafikkort. Men min kära vän Anna förklarade att Sims 3 var sjukt överskattat och inget att ha.

Dum som jag var tog jag bort mitt Sims 2 + alla tilläggspaket för att kunna installera 3:an. Så nu måste jag börja om på nytt.
Fifan, det är ju såå kul :D

Igår powerwalkade jag 80 min totalt, och sedan tränade jag på träningsmaskinen. Så idag var motivationen inte på topp, det var inte alls kul att powerwalka, det bidde bara en runda på 30 min, men vadfan, jag är ingen supermänniska.

Nu sitter jag och dricker den heliga drycken, dvs kaffe, solen skiner utanför och humöret är på topp.

Tjohej, dessutom har jag på mig mina svarta jeansleggings, som sitter skitsnyggt och som framhäver min snygga rumpa perfekt.

Upp och ner, ner och upp

Ja så känns mitt liv just nu.

Önskar jag kunde skriva allt här på bloggen men något privatliv måste man ju ha.
Igår var jag med tjejerna och shoppade. Jag kom hem med ett par svarta jeansleggings som satt fantastiskt i rumpan! Sedan en figursydd tshirt med texten "I'm not a toy" - bra budskap! Och sedan en sjukt snygg kofta med nitar på.

Sedan fick jag ångest, flydde hem och Anna var med mig hela tiden<3

Anyways, idag kom pappa hem precis när jag skulle käka lunch, så vi åt tillsammans.
Nu städar han huset och jag sitter här, ska snart till Elin.

En sak med min medicin, är att första timmen den verkar blir jag osocial och vill helst vara ifred. Då blir jag galen av människor omkring mig. Konstig grej, jag vet inte varför det är så.

Nu ska jag nog fixa mig och sedan dra till Elinpelin-ping-pong och dricka kaffe.
Adjöken.

Trasiga proppar och träning

Idag gick en propp här.
Vad gör Emma då? Jo, hon kopplar ihop datorn med en förlängningssladd till ett fungerande uttag och ställer kaffekokaren i vardagsrummet.
Om man inte är händig gäller det att vara fiffig, men nu har pappa lärt mig hur man byter en propp.

Därefter gick jag ut på min dagliga powerwalk, ååh jag ÄLSKAR det! Man blir beroende. Sedan gjorde jag några lyft på vår träningsmaskin här hemma.
Däremot har jag ingen aning om hur man bör lägga upp styrketräning, jag skulle verkligen behöva en PT, men allvarligt talat, vilken student har råd med det?

Jag får helt enkelt klicka runt på internet och söka info, fråga folk.
Det enda jag vet är;
- inte köra slut på sig direkt
- låta musklerna vila
- äta ordentligt
- stretcha

Så var det med det, nu ska jag äta middag - lax, myms.

Kärleken till ett par skor

Nu har mina älsklingar anlänt, det är det dyraste par skor jag köpt, men vad gör man när man blir förälskad?
Satt perfekt gjorde dom, nu till problemet; dom är så fina att jag knappt vill gå i dom.
Hjälp vilka problem jag har.

För närvarande sitter jag hos mor min som har suttit och babblat i telefon sedan jag kom. Väldigt trevligt.

Hurtbulle

Kom nyligen tillbaka från en powerwalk, det är så underbart skönt att röra på fläsket. Märkligt nog känner man sig genast slankare fastän det troligtvis inte har gett resultat än. Härligt!

Till lunch/frukost (vaknade vid 11 efter att ha drömt att min kanin blev ihjälbiten av en katt, inte kul) åt jag laxfilé med couscous och sallad.

Sedan scannade jag in en massa gamla bilder och la upp på facebook. Bland annat denna från när jag var 16 år, syns det någon skillnad? ;)

Nu sitter jag här med mitt kaffe. Det är så irriterande för jag dricker det så sakta att det ideligen blir kallt så jag måste mikra det hela tiden.
Ilandsproblem foe shoe.

Och så ett ytligt inlägg;

Såklart.

Igår somnade jag runt 3 tiden på natten och vaknade pigg som en lärka vid 8 på morgonen.
Vad fan?

Nu sitter jag här med min kaffe i sedvanlig ordning. Idag ska jag storstäda här hemma samt ta en powerwalk lite senare, ett utmärkt sätt att rensa tankar.

Ikväll ska vi äta tacos här hemma och bara ha en myskväll. Jag har ärligt talat ingen lust att dricka en droppe efter förra helgen. Det suger så hårt att vara bakis. Jag vill må bra, jag behöver ingen mer ångest och dessutom har jag just kommit igång med motionen.

Magnus Betnér, som förövrigt har gått ner sig rejält som komiker, sa följande i Parlamentet:
"...kunde man ju gräva upp Astrid Lindgren och knulla henne i ögonhålorna"
Är det någon som tycker det var kul sagt överhuvudtaget? Nog för att min humor är i det grövsta laget men t o m jag blev äcklad av det uttalandet.
Och dessutom är Astrid Lingren min idol och tidernas största författare och människa i största allmänhet, enligt mig.

Men det är klart, om man suger som komiker vill man säkert kompensera det genom provokation. Men till och med det suger han på.

När magin försvann

Inspirerad av Mikaelas inlägg.

Att bli vuxen är nog den mest smärtsamma process jag någonsin genomgått.

När jag var liten, var jag den mest naiva, lyckliga människa på jorden. Min fantasi var gränslös och jag kunde leka i timmar med mina leksaker.
Jag skapade nya världar, skrev ett ändlöst antal berättelser som ligger nerpackat i kartonger i källaren.

Jag trodde att världen var perfekt. Att mina föräldrar var det lyckligaste paret i världen.
De gånger de bråkade, gömde jag mig under sängen eller gick in till min storebror som alltid kramade mig och sa att snart blir allt bra.
Och det blev det. När bråken var över var jag precis lika lycklig som innan.

När min syster grät, gick jag alltid in till henne och kramade henne.
Jag förstod inte varför hon grät alla gånger.

Min pappa var bäst, min mamma var bäst. Syskonen var de bästa i världen.

Det började med att brösten kom. Som två växande bölder på min kropp. De passade inte alls in. Jag var inte redo för dem.
När jag var 11 fick jag milda tvångstankar och blev deprimerad. Jag grät inte, jag minns bara hur jag låg i badkaret helt avtrubbad och kände en total meningslöshet.

När andra började använda string använde jag fula barntrosor. När andra noppade sina ögonbryn var mina fortfarande som vilda buskar. Jag hade inget intresse av att bli vuxen.

Så fick jag en dag reda på något som inte alls stämde med min tidigare så naiva världssyn. Marken under mig föll samman, det kändes som att trilla ner i ett ändlöst svart hål.

Men jag gav vika för vuxenvärlden tillslut. Lekarnas magi avtog sakta och jag skuffades in i tonåren med allt vad det innebär.
Innan brydde jag mig inte om att jag såg ut som en liten tultande köttbulle med glasögonen ute på näsan som en liten tant.

Nu hade längden växt ikapp min vikt, jag vägde 49kg och tyckte att jag var fet och oduglig.
Jag var oälskbar och allt var skit.

Växtvärken när man går från barn till vuxen är så fruktansvärt smärtsam och inget jag någonsin vill återuppleva igen.
Och så skiljde sig föräldrarna när jag var 15. Mitt i hela smeten.
Från ett "lyckligt" par som hade börjat resa tillsammans, till två olika lägenheter, två personer som var alltför tärda av skilsmässan för att orka reparera mig.

En ny lägenhet, okända kvinnor som rörde sig i mitt territorium.
Det ordnade sig det med, mycket tack vare min bror, som alltid fanns där för mig och som är en av de som förstår mig mest på denna jord. Kanske för att vi är så lika varandra.

Jag trodde i min enfald att mardrömmen var över när tonåren sakta började mattas av och alla hormoner slutade fara omkring i kroppen.
Men då kom nästa process; att bli självständig.

När ingenting fungerade i skolan osv, trodde jag på allvar att jag skulle gå sönder. Bokstavligt talat. Jag orkade inte mer, det kändes som någon ströp mig långsamt.

Att bli vuxen, att lära sig hantera den smärta som tillkommer tar så lång tid och jag undrar om man någonsin vänjer sig.
Jag anser fortfarande att min familj är världens bästa, men rädslan för vuxenlivet finns kvar hos mig.

Barndomen är magisk och fantastisk. Därför är det sorgesamt att se de barn som växer upp för tidigt. Om man ändå kunde få dem att inse vad de missar.
De kommer bli vuxna vare sig de vill eller inte och vara det livet ut.
Men barn, det är man bara en kort tid.

Segstartad

Om man skulle jämföra mig med en dator skulle man kunna säga såhär;
Vissa morgnar är jag som en compaq från 96, det tar en halv evighet innan jag kommer igång, andra som en sprillans speldator, jag är igång på ett kick.

Idag har jag varit mer som en compaq, som knarrar och har sig i evigheter innan den startas.
Men nu börjar jag komma igång, på schemat idag står; göra klart min uppsats, eller åtminstone försöka.
Städa huset (pappa betalar halva mina skor)
Powerwalk.

Klockan är snart två så jag förstår inte riktigt hur jag ska kunna klämma in allt, men det är väl bara att sätta igång.

Gå med i min facebook-grupp: "Bränn ner Bjälsta" för att visa erat stöd mot den våldtagna flickan som fick ett helt samhälle emot sig.

Ingenting gjort

...Av det jag skulle göra idag. Jo, jag var hos Elin imorse och hjälpte henne med diverse saker, men i övrigt? Nej.

Jag skyller på min sömnbrist, jag förstår det inte, det GÅR inte att sova!
Jag får spunk! Sen blir det inte bättre av jag håller på att kvävas långsamt av min igentäppta näsa.

Hursomhelst, jag tar städningen imorgon och på torsdag ska jag äntligen beställa mina efterlängtade skor som jag har gått och blitt förälskad i.

Förövrigt fryser jag och det är värsta dimman ute. Inte min dag idag, men det blir nog bättre imorgon skulle jag tro.

Många järn i elden

Nu har jag precis tvättat mig och borstat tänderna och ska snart krypa ner i sängen.

Imorgon ska jag ta en morgonkaffe hos Elin vid 9, sedan hem, ringa ett stall, plugga samt storstäda hela huset för att överraska min pappa. Det kommer bli riktigt kul!
Tänkte gå igenom hela huset, snygga till balkongen osv.

Med andra ord; jag behöver min skönhetssömn.
Älskar att ha många järn i elden. Det känns som att - ju mer man gör desto mer får man gjort. Me like.

Godnatt.

Min morfar

Jag pratade precis med min morfar.
Sist vi pratade var för 7 år sedan.

Herregud, jag måste ringa oftare.
Han är från Ungern och jäklar vad han pratar. Han har bara oss fyra barnbarn från mamma. Han har även en annan dotter men hon har inga barn, hon är 35 nu så jag vet inte om hon kommer skaffa några.

Anledningen till att jag inte träffar min morfar är att han och mamma inte är helt överrens.
Men jag känner att jag borde höra av mig oftare, jag är ändå hans barnbarn.

Barnlängtan

Boli vet så väl att jag är helt torsk på bebisar och sådant. Jag försöker linda in det men han känner mig alldeles för väl.

Det är väl egentligen inte så konstigt, en av människans främsta drifter är att föröka sig, och hade jag varit en människa på stenåldern hade jag redan haft typ 5 barn redan.

Jag längtar så mycket till den dagen jag och Boli bestämmer oss för att kasta allt var p-medel heter i papperskorgen och köra. Den dagen man får ett positivt graviditetstest och får följa hur magen växer.
När man har körkort, jobb, lägenhet och känner att nu är det dags.

Jag hör paniken i Bolis röst när jag börjar prata om bebisar:
"All in time honey, we're too young!" haha, även om han också vill ha barn så småningom försöker han lugna ner mig.

Jag vill absolut inte ha barn nu, i detta läge, det finns så mycket jag vill göra. Men längtan finns ändå där, speciellt när man har hittat den perfekta avelshanen som man också vill dela sitt liv med.
Och man längtan blir inte mindre när man ser hur exemplarisk han är med barn, även om han sticker och gömmer sig när ungen har skitit i blöjan, haha!

Ångesten borta

Nu är den väck, allt känns bra igen vilket känns fantastiskt!

Boli ringde igår och i förrgår vi hade två långa, underbara samtal. Det är en helt annan sak att prata på telefon, det känns som han är närmare då.
Jag tänkte införskaffa comviq amigos så att jag kan ringa honom lite oftare.

Jag kunde inte sova många timmar inatt, somnade vid 4-5 tiden och vaknade runt 9. Men jag är glad ändå.
Har haft en riktig slapphelg så jag började veckan med ett liten uppfräschning. Tog ett bad, skrubbade och smorde in mig, fönade håret och målade naglarna.

Nu tänkte jag sätta mig ner och försöka plugga lite med kaffet i högsta hugg.
Min energinivå är inte på topp, men det är humöret däremot. Ska verkligen försöka hålla mig vaken så att jag kan sova ordentligt inatt.

En powerwalk skulle inte sitta helt fel idag heller.

Jag kommer troligtvis få sommarjobb i år också, samma som jag har haft sedan jag var 15. Det är riktigt kul att cheferna är nöjda med mig och vill ta in mig år efter år, sånt gör en stolt.

Ångest och plugg

Jag har inte orkat skriva i bloggjäveln pga ångest.

Jag fick igår veta att jag inte kommer hinna med alla tentor på den tiden som är kvar utan kommer plugga vidare ett halvår till, vilket är fantastiskt!
Då slipper jag komvux, får en chans till bra betyg och kan troligen komma in på sjuksköterskelinjen utan problem.

Men, det innebär att mitt och Bolis förhållande ställs inför ett stort problem.
Tanken var ju att jag skulle bo där tills han var klar, eller iallafall en tid. Han har två år kvar på sin utbildning.

Jag lider av fruktansvärd, daglig, plågsam ångest. Inget jag skäms över eller ser någon anledning att dölja på något vis. Alla människor har ångest då och då, dessutom förstärker min medicin de känslor man har. Så har man ångest blir den dubbel.

Nu dricker jag kaffe och ska försöka plugga.
Egentligen vill jag bara gräva ner mig i en grop och ligga där.

Min mor innehar en närmast magisk förmåga att se om något är fel. Fem sekunder i hennes närhet och hon ser direkt att något är på tok.
Helt sjukt, men också skönt på ett sätt. Man vet att det alltid finns någon där som ser en.

Pensionärsrusningar och melodifestivalen

Jag glömde nästan helt bort att skriva om min spännande morgon, håll i er nu!

Först vaknade jag vid 9, sedan satt jag apatisk och kollade på diverse youtubeklipp i ca en timme, sedan tog jag min medicin och begav mig för att handla frukost.
Mitt i pensionärsrusningen. Jag spenderade totalt 20 min bakom diverse gamlingar och väntade på att få gå förbi.
Men man ska inte bli irriterad, en dag står man där själv med stela ben och en suckande yngling bakom sig.

Sedan vill jag även passa på att fråga mig vad Svenska folkets problem egentligen är?
Jag tittade inte på melodifestivalen därför att den suger. Däremot kastade jag en snabb blick på reprisen.
"You can call me manboy" vad är egentligen en manboy om jag får fråga? Låg han och sov på engelskalektionerna?

Om man tog bort alla fem miljarder delfinaler, extra chansen, sista chansen och näst sista chansen samt deporterade Ingela "pling" Forsman till Grönland kanske det skulle vara helt okej.

Själv tyckte jag att Timoteij var bäst, den låten fick mig att vilja dansa ringdans på en sommaräng med en blomkrans runt huvudet.

Nu ska jag göra mig en till kopp kaffe och skriva klart min uppsats.
Tjingeling.

Tar jag droger?

Jag har insett att jag ofta skriver om hur speedad jag är här, utan att förklara varför.
Det kanske låter som att jag drar en lina varje morgon men så är inte fallet.

Jag lider somsagt av ADD, som ADHD fast utan hyperaktiviteten, istället är folk med ADD ständigt trötta, håglösa och ibland i det närmaste apatiska.
För det tar jag medicin, som innehåller en mikrodel amfetaminliknande ämne för att kompensera upp det dopamin som fattas i min hjärna.

När man tar medicinen får man en liten kick på morgonen, åtminstone om hjärnan är ovan vid att få en extra halt dopamin, detta försvinner emellertid då man vant sig vid medicinen men om man av någon anledning inte kan ta medicinen ett par dagar pga den är slut etc får man kicken igen.

Under min energiska fas, dvs morgonen är då jag får allt viktigt gjort såsom skolarbete etc, framåt kvällen när dopaminet ebbar ut blir jag trött igen.

Tar jag droger?
Ja det kan man väl säga, fast för mig där dopaminet fattas blir det ingen drog, utan jag höjs upp till normalnivån där alla andra människor befinner sig.
Men skulle en frisk person peta i sig av min medicin skulle det klassas som en drog.

Allting är relativt.

Bakisångest

Varför får man ångest när man är bakis? Jag får det alltid, oavsett om inget har hänt under fyllan.

Det måste vara någon form av kemisk obalans det handlar om.

Hursomhelst, idag har jag köpt startpaket och har nu återigen en mobil. Bara ett problem, nummer 6-knappen funkar inte, vilket är lite halvt värdelöst.
Nåja, jag ska bara ha den mobilen ett tag.

Jag har dåligt samvete för att jag inte har hört av mig till Boli ännu.
Han blir så orolig när han inte hör av mig, vilket jag förstår. Men ibland har jag helt enkelt inte tid att sätta mig ner och skriva mail till honom och då får jag dåligt samvete.
Önskar att jag bara kunde ta upp telefonen och ringa istället.

Nu ska jag ta ett bad och fräscha till mig, sedan blir det förhoppningsvis middag här, pappa är försvunnen.
Sedan ska jag kolla på melodifestivalen med Fia och Elin.

Och så vände allt!

På ett kick.

Jag och bror begav oss till centrum för att hämta ut värktabletter till honom och köpa cigg.
Min mensvärk gick över, det slutade snöa och mitt humör vände på ett kick.

Jag har spanat på utbildningar jag ska söka till. Jag har bara 3 månader kvar i skolan och massvis med ämnen att avklara, jag vet att det finns en chans att jag inte kommer in, men man måste försöka ändå!
Och kommer jag inte in nu söker jag bara på nytt till våren.

Idag ska mamma färga min utväxt och lägga i några slingor, sedan ska jag på middag med tjejerna i Fias nya lägenhet.

Jag känner mig oerhört glad och uppåt just nu.

I helgen ska även jag och pappa träffas och börja planera min student, tänk att det är så nära nu!

Jag fick förövrigt hem mitt bankkort idag, med motiv av en tiger på framsidan, mycket tjusigt, det får jag eftersom jag stöder wwf (stolt)

Ska försöka skriva klart en uppsats nu, jag är väldigt speedad känner jag.

Skitdag!

Vilken omänskligt dålig dag; snön vräker återigen ner och jag har fått mens, med tillhörande värk.

När, jag frågar, när ska vintern ta slut?! Förtjänar vi inte vår snart?
Tackar gudarna för att det åtminstone inte blir mörkt klockan två på dagen, isåfall hade väl hela Sverige begått kollektivt självmord vid det här laget.

Frågestund och dagböcker

När jag var 14 år kunde jag tydligen bli mätt på en påse minimorötter och godis. Wow. Inte konstigt att jag vägde 50kg.

Nu sitter jag här och sörplar på min andra kopp kaffe och är slightly speedad.
Jag har funnit nöjet i att läsa igenom gamla dagböcker.
Mönstret ser ungefär ut såhär;
Fram tills 13 års ålder = bekymmerslös och naiv.
Därefter = alla småsaker blir jätteproblem.
Underbara tonår. Jag vill aldrig tillbaka.

Jag spanade in en blogg, med absolut inga kommentarer, varpå skribenten skriver:
"Nu ska jag ha frågestund, fråga vad ni vill"
... Fortfarande inga kommentarer.

För att en frågestund överhuvudtaget ska fylla sin funktion bör man väl ha etablerade läsare? Eller iallafall en kommentar.

Själv har jag ingen aning om hur många läsare jag har, det går inte att kolla på blogspot.
Jag ser bara bloggen som en underbar ventil eftersom jag älskar att skriva.
Jag är även medveten om hur tidvis ospännande inläggen är, men mitt syfte är i första hand för min egen skull.

Sedan om man hittar likasinnade eller lyckas inspirera någon är det en jättebonus.
Men att fråga om frågestund skulle jag endast våga mig på om jag hade minst 10 kommentarer per dag.
Det skulle kännas lite patetiskt annars.

Meningen med livet

Jag såg att jag har fått en fråga om vad meningen med livet är.
Dock är jag ganska övertygad om att det är en spammare som fiskar läsare till sin blogg, men varför inte passa på att svara ändå, utifall att någon är intresserad?

Meningen med mitt liv är: kärlek, lakrits, djur, kaffe, alkohol och sex.

Vaknade klockan fem imorse, whyyy?!

Börjar jag bli gammal?

Varje dag sedan jag kom hem har jag blivit dödstrött vid nio tiden.
Så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna och måste sova.

Sedan vaknar jag per automatik mellan 7 och 8 på morgonen.
Som en pensionär.

Nu håller jag på att svimma av trötthet, kudden känns som en lockelse jag inte kan stå emot.
Adjö.

Jag kan inte lyfta barn

Det är sant, jag vet inte hur man lyfter eller håller ett barn.
Framförallt så vågar jag inte eftersom jag är livrädd att tappa ungen.

Boli skrattade ganska gott första gången jag lyfte hans syster eftersom jag höll helt fel.
Han försökte hela tiden få min att lyfta upp hans syster men jag vägrade, tänk om hon är för tung och jag tappar henne?

Min hand med barn är verkligen helt urusel, jag vet inte hur man pratar med barn, om jag träffar på en liten unge säger jag typ:
"Hej hur är läget?" sedan går jag därifrån, det känns så löjligt och jag vet varken hur man leker eller pratar med barn.

Däremot har jag en kompis som verkar vara född till mamma. Hon vet precis hur man pratar med barn, hur man lyfter, matar och tröstar.
Jag undrar vilka faktorer det är som gör att t.ex jag är helt tafatt när det kommer till ungar och andra agerar helt naturligt?

Sedan är jag rädd för att få ungen att gråta också, det är så pinsamt när man tar upp barnet och det börjar asböla. Då känns det som det var ens eget fel och att barnet hatar en.

Jag lär mig nog när jag får egna knoddar.


Bildbevis på att jag trots allt kan få barn att skratta.

Händelserik morgon och fertilitet

...Eller inte, bara min mysiga vardag som jag trivs i faktiskt.

Min bror som bor här tillfälligt gick inte till jobbet idag för han mådde inte bra. Så han gav mig pengar och jag begav mig ut på en morgonpromenad för att köpa kaffe, bröd, snus och cigg.

Sedan dess har han distraherat mig från mitt skolarbete ;) skämt åsido, det är trevligt med sällskap.
Jag har suttit med samma uppgift i åratal för min hjärna är så full av tankar, av ett specifikt skäl jag inte tänker nämna här. (Åh vad jag hatar när folk gör så, man blir ju så nyfiken och irriterad, jag är en sann hycklare.)

Anyway, vi ska fira min syster idag. Egentligen fyller hon år imorgon, men då ska hon upp till Åre och frysa arslet av sig med sitt jobb. Stackarn.
Så idag blir det fika med släkten här hemma.

Jag förutspår att min mamma kommer drabbas av städmani så fort hon kommer hem.
Alltid när vi har gäster ska hela huset storstädas, mamma drar fram som en orkan med dammsugaren och domderar alla vad de ska göra.
Men tur är väl det, så att det blir fint här hemma.

Min syster fyller 26 år förövrigt. När jag var en sisådär 14 var jag bombsäker på att när jag är 26 är jag gift och har barn.
Dock har jag insett att 26 år är ingen ålder alls, min syster är mitt uppe i karriären och lär inte skaffa barn förrän hon är typ 35.
Jag har varnat henne för att fertiliteten sjunker drastiskt efter 30 och att hon inte ska vänta för länge. (Fast hon har en tendens att jämt göra tvärtemot så då lär hon väl vänta tills hon är 42)

Det är troligtvis därför barnlösheten ökar.
Jag menar då inte att man ska skaffa barn som en annan avelsko bara för att, men man ska ha i åtanke att den biologiska klockan tickar på hos oss kvinnor.

Ta sig samman

Idag är en sådan dag då jag inte kan ta mig samman riktigt.

Jag sitter liksom bara här helt håglös, och stirrar ut i tomma intet i princip.
Ska åtminstone försöka städa lite och göra mig iordning, det brukar hjälpa litegrann åtminstone.

Låt oss hoppas på det i alla fall, för jag hatar dessa dagar.

Underbara naiva barndom

Utdrag från min dagbok från när jag var liten:
"Idag hittade vi en liten fågel unge som hade ramlat ur boet!
Fast vet ni vad när jag gik hem från skolan passade jag på att titta om den var kvar det var den inte jag tror mamman hjälpte den. Så att det fick ialla fall ett gått slut!"
Nu när jag läser det är det nog troligare att en katt tog den

"Jag och karolin stog och visade upp en lapp som det stod:
MARSVIN OCH KANIN dagis alla glode men ingen lemnade in det var jobbit"
Våran affärsidé fungerade av någon anledning inte

Min drogade kanin

Inatt drömde jag att Ville dog. På landet.
Jag försökte desperat distrahera honom så att han skulle "glömma" att dö.

Jag trodde nog aldrig, när jag var 11 år och köpte honom, att han skulle hänga med mig tills jag var 20 år!
I år blir han 9, han är liksom en del av inredningen här hemma, en självklar del av hemmet. Det skulle kännas så konstigt den dagen han försvinner.

Seg som en smörkola är han, inget kan ta död på honom, när jag var i Peru hade min syster glömt att mata honom över helgen.
När hon kommer hem kan han knappt stå på benen och faller ihop så fort han försöker ta sig fram. Dramat är i full gång, min syster tror att hon har tagit död på honom, får panik, gråter, ringer min mamma som befinner sig i Norge och inte svarar på mobiltelefonen.
Lyckligtvis repar sig Ville (min kanin) och blir bättre.

Tre dagar senare får min syster ett sms.
"Just det, jag råkade tappa en halv lugnande på golvet innan jag åkte som jag aldrig hittade"

Hur en 9 år gammal kanin kan överleva en sådan sak förblir ett mysterium.
En sak är i alla fall säker, han måste ha väldigt bra gener.

Driftig idag

Idag kom Elin över, vi har inte träffats på en hel månad. Galet, vi som annars pratar varje dag.
Nu står hon och kokar nudlar, medan jag bloggnördar lite.

Idag har jag varit driftig och gjort följande:
- beställt ett nytt bankkort som dessutom stöder wwf
- beställt ett nytt kontantkort
- beställt tid på ungdomsmottagningen
- skrivit klart en uppsats
- tagit en powerwalk i vårsolen

Inte för att någon är speciellt intresserad, det är mest jag som vill bekräfta hur duktig jag är!

Peace.

Abortlagar utan logik

Citat från Bolis hushållerska, 20 år som inte använder någon preventivmetod med sin pojkvän.
Boli: "Men du kan ju bli gravid"
Hon: "Nej, det är ingen fara, det har inte hänt något än så varför skulle jag bli gravid?"

Om ett land förbjuder abort under alla omständigheter utom om graviditeten är en fara för moderns eller fostrets liv, hur kan det då komma sig att sexualundervisningen är usel eller icke-existerande?

Och hur kan det då komma sig att de preventivmetoder som finns är nästinitll otillgängliga för majoriteten av populationen?
Kondomer är mycket dyra och p-piller finns bara begränsat och är ännu dyrare.

Vari ligger logiken?

Första morgonen hemma

Jag vaknade klockan halv 4 inatt.
Just nu sitter jag bara och njuter av tystnaden och ljudet av tidningsprassel när min kanin möblerar om i sin bur.

Systrami ligger och sover fortfarande, jag ska strax gå in och väcka henne så att hon inte kommer försent till jobbet.

Planen för idag är att skriva klart en uppsats och bara ta det lugnt hade jag tänkt.

Hemresan var inte alls särskilt trevlig. På alla flyg jag har åkt mellan Peru och Europa har dom haft tv skärmar där man kan kolla på film. På detta usla flyg fick man lyssna på radio, väldigt generöst på en 11 timmarsresa.
I mitten på flygresan åkte jag på feber och frös något fruktansvärt hela resan och kunde inte sova en blund.

När jag äntligen var hemma i Sverige åt jag mammas gudomliga köttfärssås, skålade champagne med familjen och sen däckade jag i sängen med kläderna på vid 16:00 tiden ungefär.

Det är därför jag vaknade så tidigt.

Jag har haft en mysmorgon med mamma, ätit gröt, druckit kaffe och pratat. Sen ringde också Boli och det kändes underbart att höra hans röst.
Otroligt nog är vi inte alltför nere, visst saknar jag honom något fruktansvärt men ändå, vi börjar vänja oss och dessutom är det inte alltför lång tid kvar innan vi ses igen.

Nu ska jag nog väcka min syster och vänta på att Elin ringer, vi har inte pratat på en månad.

7 månaders dag och hemresa

Idag var vi och åt en jättemysig lunch på vårat vanliga kinaställe. Jag, Bolis pappa, Bolis bror, Bolis pappas tjej och Bolis lillasyster.
Det var som en hejdå-lunch och Bel matade mig med nudlar, så söt!
(Senare när vi kom hem försökte hon också mata mig med bröd och kakor, jag tackade, tog emot och gömde, haha)

Nu är jag sjukt trött, jag vet inte riktigt varför, jag har försökt att vila men det går inte.

Flyget från Lima går tio i 2, peruansk tid, vilket är runt 9 svensk tid.
Det tar 12 timmar att flyga till Madrid, där jag kommer anlända 07:20 och sedan vänta 3 timmar.
Flygresan från Madrid till Stockholm tar 3 timmar och jag kommer vara framme 14:15.

Allt som allt kommer resan ta 18 timmar, vilket är 4 timmar mindre än resan hit.

Jag har skrivit ut lite skolgrejer, tanken är att jag ska plugga på Madrids flygplats och eventuellt sno lite kakor från planet då jag inte har några pengar att köpa mat för.

Det har känts rätt tungt ända tills idag, då jag och Boli kom på en kanonide för framtiden, så nu är lite lättade och faktiskt ganska glada, trots att jag åker imorgon.

Om en timme ska grabbarna spela fotboll, sedan ska vi äta ute tillsammans en sista gång på någon mysig restaurang.

Jag antar att det här blir mitt sista inlägg här i Peru, det kommer bli så sjukt konstigt att åka från 30 graders värme till kalla Sverige.
Men jag ska inte klaga, jag har sluppit hela februari månad, snart kommer våren till Sverige ändå.
Dessutom har jag fått spendera en underbar månad med min pojkvän, idag är förövrigt våran 7 månaders dag. Tiden går så sjukt fort!

Anyways, nu ska jag hoppa in i en dusch och göra mig iordning.
Och imorgon har jag en lång resa framför mig, fast om man tänker efter består den mest i att stå i diverse köer, titta på filmer, äta flygplansmat och vänta.

Endel tårar är nog att förvänta sig också.

Puss och kram!

Tacos och solbränna

Idag steg jag och Boli upp vid 12, sedan tog vi en taxi till ett litet pittoreskt tacoställe en bit bort.
Tacosarna dom serverade var helt gudomliga som ni ser här nedan.



Det var riktigt stekhett ute och eftersom jag ville bättra på min bränna lite gick vi till parken igen med filtar, jag solade medan Boli satt i skuggan och fotade.

Nu skulle vi kanske gått på bio men vi ska också ut och äta med Bolis pappa och bror så det kan bli lite tätt inpå. Hursomhelst kommer kvällen bli hur mysig somhelst.
Det spelar egentligen ingen roll, bara jag får spendera så mycket tid jag kan med Boli nu.
Här kommer ockå lite bilder från dagen, tycker det är på tiden nu:


Jag mumsar på min taco


En växt i en av parkerna som ser ut som en ananas


Så här mysigt hade jag det

Nu ska jag sluta bloggnörda och ägna min karl lite uppmärksamhet.

Kulturella skillnader

Vi hade en mysig te och backor kväll idag igen, tillsammans med samma personer som igår.
Bolis pappa och bror påstår att dom dricker kaffe, men jag skulle mer kalla det mjölk med en nypa kaffepulver i ;) det går inte ens att se att de har haft i kaffe och jag tvivlar på att det smakar så värst mycket, haha.

Jag har lovat att jag ska ta med mer renkött nästa gång jag kommer hit, dom älskade det! Allt i korgen som vi gav är uppätet nu, vilket jag gillar.
Nästa gång ska jag också ta med mig ett megalager med lakrits.

Jag har börjat förstå mer och mer att mitt och Bolis förhållande är ganska ovanligt om man ser till den peruanska kulturen.
För att ta ett par exempel, jag tänker dock inte nämna några namn.

Ett par, båda 23 år gamla, har varit ihop i ca 4 år och tjejen har ännu inte sovit över hos killen, en enda gång!
En släkting till Boli bodde hos sin mamma tills hon var runt 30 och gifte sig. Och gissa vart dom flyttade? I samma byggnad som hennes mamma!
Ett par måste smyga med att dom är tillsammans, de är också runt 23, för att föräldrarna till tjejen är väldigt konservativa.

Som svensk förstår jag absolut inte varför det är så. Dessa nämnda är dessutom väldigt moderna och ganska rika personer.

Jag älskar min mamma, men jag vet inte om jag skulle vilja ha hela min släkt i samma hus som jag själv bor i, det skulle kännas som man inte hade något privatliv alls.

Bolis pappa är one of a kind och bryr sig inte särskilt mycket om vad andra tycker. Men i allmänhet har släkten ganska mycket att säga till om verkar det som.

Det är intressant med kulturella skillnader.
En annan sak som är ganska märklig är att många här är "religiösa" och har sina hem fulla med bilder på Jesus, men de lever inte alls särskilt kristet.
Det kanske bara är en ytlig grej "bara därför att", jag vet inte.

Nu ska jag ut och pussa på min karl, jag måste passa på eftersom vi inte har så mycket tid kvar tillsammans.

Nu kan ni kommentera igen

Nu fungerar kommentarerna igen :) so just go ahead!

Kaffe och kommentarer

Hej hopp, jag vaknade nyligen upp från en tupplur, medan Boli låg kvar tog jag disken och gjorde mig en kopp kaffe.

Vi åt empanadas idag igen, det är såå mumsigt.

Min bror är lite rolig, jag skrev till honom på facebook att han skulle svara på mina mail, varpå han svarar "jag svarar på allt ju" fast han har ännu inte svarat.

Hursomhelst, vi får se vad resten av dagen har att bjuda på, klockan är fem på eftermiddagen här.
En av planerna är att vi ska gå och köpa La Teta Asustada som jag så gärna vill se. Men den vi hade fanns bara undertexter på spanska och quechua.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med kommentarfuktionen, ska försöka fixa det.

Förresten, Boli frågade just vad "ju" betyder, hur fan översätter man det?
Anyways, puss på er!

En kopp kaffe!

Mmm, jag tog just en kopp kaffe, så förbannat gott, jag har inte druckit kaffe alls sen jag kom hit.
Dock ska jag å Bolis vägnar tala om att jag inte har druckit kaffe därför att folk i Peru inte dricker kaffe, utan för att dom helt enkelt inte hade kaffe hemma innan.

Dom skrattade lite åt mig eftersom jag hällde i redigt med kaffepulver, i Peru dricker man änglapiss som min farmor brukar säga. Dvs riktigt tunnt kaffe, något jag personligen tycker är bläsch.

Sedan hade vi en te och backor kväll tillsammans med Bolis brors flickvän, Bolis Bror, Boli, Bolis pappa och Bolis farbror.
Mysigt, nu sitter dom andra och kollar på fotboll och jag ska vila en liten stund samt smita och ta en cigg.

Alla som röker vet att kaffe triggar röksuget rejält.
Puss på er andra i kalla Sverige.

Empanadas och fotboll

Jag och Boli vaknade som vanligt vid typ 1, och jag kollade hoppfullt min mailinkorg, men nej. Inga mail från någon familjemedlem.
Sedan skrev Rebecka på facebook att dom var oroliga pga jordbävningen och undrade hur det var med mig.
FYI har jag varit i Lima i 2 dagar, jag har också mailat både John och mamma, samt skrivit i min blogg.

Ett hett tips är att kolla er mail lite då och då, speciellt om ni är oroliga över något.

Nej, nu ska jag inte vara såndär, jag älskar er fastän ni är lite udda ibland :)

Jag och Boli gick och köpte empanadas (ungefär som piroger fast mycket godare) som vi åt i parken, sedan gick vi ut med lite filtar och la oss i en annan park tillsammans med Llanitos.

När solen gick i moln kilade vi tillbaka hit, och jag fastnade framför datorn när jag fick se att Elin var inloggad.
Boli ligger för tillfället och kollar på Life of the playboy mansion ;D en fotbollmatch som han vill se börjar om typ en halvtimme.

Man, vad röksugen jag är, nu ska jag pussa lite på min karl.
Ha det bäst!

Röksugen!

Jeeeeeez, jag är så satans röksugen så det finns inte!
Jag har mina nikotintuggummin som hjälper lite, men jag vill bara ta en cigg goddamnit!

Vi åt nyss en jättegod middag, jag, älskling, Bolis pappa och bror och kollade på Baksmällan.
Sedan tog jag ut all min inre frustration på disken, husan är i sin hemby för tillfället så jag är stand in, skämt åsido, jag dealade till mig en ryggmassage av Boli om jag gjorde det, så det är helt klart värt det.

Hushållerskan, som heter Ana, bor i en liten by i bergen, det tar henne 14 timmar att ta sig dit med buss. Kan ni fatta, 14 timmar! Det är mer än vad det tar att flyga till Peru.
Och det är inte aircondition komfortabla bussar vi snackar om här, utan ganska skruttiga sådana.

Nu ska jag nog ta ett till tuggummi innan jag får spunk här (concertan gör mig sjukt röksugen, faktum är att utan den är jag knappt sugen)
Tjingeling!

Back in town

Jag och Boli bestämde oss för att dra tillbaka till storstaden ett tag.

Livet på stranden är underbart, men inte helt okomplicerat.
Bland annat tar vattnet slut lite då och då, och det kan bli väldigt otrevligt när man t ex inte kan spola.
Varje dag kommer en stor lastbil med en vattentank och fyller på nytt vatten i husen, oerhört opraktiskt men ändå pittoreskt och mysigt på ett sätt.

Varje dag gick vi och åt lunch på stranden, eftersom Bolis pappa har kredit på vissa restauranger där (han kommer bli oerhört glad när han får se räkningarna!)
Sedan solade vi, badade och surfade vissa dagar, beroende på hur mycket folk det var på stranden.

Och varje kväll tog vi en promenad ner till ett hamburgerställe och åt med utsikt över havet.

Nu är det rätt skönt att vara tillbaka i storstaden och ha tillgång till internet och vatten.

Planen är att vi åker tillbaka till stranden om ett par dagar.
Just nu håller vi på att ladda ner Ace Ventura som vi ska se senare.

Förövrigt tänkte jag bara informera mina familjemedlemmar att jag kommer till Arlanda 14:35 den 7:e mars.
Då önskar jag mig en familjemiddag med något redigt svenskt, typ köttfärssås och makaroner, och snälla, köp lakrits till mig, jag har drömt om lakrits tre dagar i rad nu.

Oh juste, en big mac i Peru kostar 10 kr, och en glass 3 kronor, galet va?

Snabbis fran stranden

Har kommer ett superkort inlagg om vad som hander har, idag var jag pa stranden hela dagen och larde mig surfa, vilket var askul!

Nu ska vi strax ivag och handla lite fornodenheter infor morgondagen, da ska vi till en annan strand, vi aker runt 5 pa morgonen med bil och kommer spendera hela dagen dar.

Grabbarna ska surfa och jag ska ligga och steka, bli brun och lyssna pa ipoden.
Jag ar iofs redan brun, men jag ska bli annu mer brun. Dock ar jag duktig och anvander sunlotion solskyddsfaktor 60.

Nu maste jag ga for dom vantar pa mig, skriver mer sa fort jag kan.

Ps, har ni sett att bloggdesignen ar ny? Det ar Bolis kompis Chapai som gjorde den at mig, GRACIAS!
Visst ar den fin?

The good life

Tankte bara tala om for alla frusna stackare i Sverige att sjalv avnjuter jag for tillfallet en kall bars hemma hos Bolis kompis.

Dagarna spenderas pa stranden och allt ar allmant bra, jag saknar er massor, kommer inte kunna skriva sa mycket har, men anda, puss och kram!

Krångel och nagellack

Jag ringde banken igår.

Det fanns två lösningar på mitt problem, det ena hette nödkredit, något de kunde skicka som jag kunde hämta ut redan nästan dag.
Det andra var att det skickade ett kort turbofort hit, kruxet med dessa två lösningar var bara att det skulle kosta 400 spänn, vilket känns helt onödigt ärligt talat.

Det går också att överföra via internetbanken men det verkar väldigt krångligt, så jag får helt enkelt leva fattigt, det gör inte så mycket, idag ska vi till stranden och bara ha det bra, då behövs bara mat och sunlotion i princip :)

Idag är även min sista dag på behandlingen, så imorgon kan jag äntligen supa ;D woho, skämt åsido, men det ska bli kul att gå ut och parta lite med älskling och hans kompisar.
Och jag ska dricka min persikochampagne eller vad det nu är, den ser god ut i alla fall!

Idag har jag hittils ätit lunch, kollar på 2 and a half men, vilket vi gör varje dag, och målat tå och fingernaglarna, damn vilken tid det tar, och sedan räcker det med att man råkar stöta till något så får man börja om.

Eller så har man en pojkvän som glömmer att ens naglar är nymålade ;)

Nu är Bel, Bolis lillasyster här, hon är så sjukt söt, utom när hon gråter.
När hon kom i trappen ropade jag "Hola Bel!"
Hon svarade "Hola Emma" iih :D en riktig liten goding det där.

Nu ska jag vara lite social, om vi åker till stranden idag kommer jag inte ha tillgång till internet så ofta, då ligger jag troligtvis på en strand och blir brun eller så kanske jag ligger på verandan som stinker hund och fågelskit och solar ;)
(Den gör verkligen det, kanske för att två stora schäfrar titt som tätt skiter där, samt en undulat i bur, som ägarna inte verkar städa alltför ofta)

Puss och kram till kalla Sverige.

Pizza och frisörpriser

Vet ni hur mycket det kostar att färga håret här på salong?
127kr! Seriöst, jag betalade 1300 för att blondera mitt hår.

Anyway, vi har beställt pizza och grabbarna kollar på fotboll, så jag passar på att skriva lite och försöka ladda ner Teta Asustada, eftersom filmen vi hade inte hade engelska undertexter.

Jag har tagit min näst sista spruta idag och imorn åker jag och Boli ensamma till stranden där vi ska surfa och bara njuta av livet, aint that sweet?
Inatt ska jag ringa min bank och kolla hur man för över pengar till utländska konton.

Idag har det inte hänt så mycket, jag och Boli var ute en stund med Llanitos i parken, låg på varsin filt och tog det lugnt.
Boli hävdar bestämt att hans hund inte är aggressiv, men jag menar det motsatta, den är helt galen mot andra hundar.

Jag tror jag ska visa honom ett avsnitt med Ceasar Milan.

Nu ska jag försöka ladda ner filmen, puss på er.
Och John, läs din mail ffs! :)

Caramello de regaliz

Halli hallå, till min familj; ni behöver inte skicka det där mailet, jag hittade dom i min egen mail, däremot skulle jag behöva komma i kontakt med någon av er.

Just nu ligger jag här framför laptopen, Boli och resten av gänget kollar på fotboll.

Idag har jag i princip inte gjort ett skit om jag ska vara ärlig, tagit min spruta, gått en sväng till affären och thats it.
Men så fort jag blir frisk ska vi till stranden, längtar dit, det kommer bli härligt.

Till anonym; det finns lakrits i Peru, det heter caramello de regaliz, men är väldigt ovanligt, både Boli och hans bror hatar det.
Boli sa att det finns att köpa på vissa godisaffärer.

Själv älskar jag lakrits över allt annat så jag hoppas att jag hittar det här.

Nu ska jag nog ta mig en cigg.

Fråga till familjen och undertexter

Tjosan i trosan!

Jag tänkte börja med att fråga någon ur min familj som råkar befinna sig vid pappas dator i vardagsrummet om ni kan maila mina religionsuppgifter som finns där?Gärna så snart som möjligt, dom ligger på mina dokument.
Anledningen är att jag missförstod frågan och måste skriva om dom lite.

Men lugn bara lugn, religionsprovet gick jättebra!

Idag är det strålande solsken, jag har nyss ätit lunch och mår illa.
Det blir så när jag glömmer att äta något i samband med concertan och antibiotikan.
Men nu är det bara 3 dagar kvar på kuren, och endast 2 sprutor kvar att ta.

Vi ska nog gå en sväng till parken och lyssna på musik från ipoden och sola lite.
Sedan ska vi tillbaka till strandhuset så fort jag är frisk och partaya, det ser jag fram emot!

Visste ni förresten att lukta på en bomullstuss med alkohol på hjälper mot illamående?
Helt sjukt, det fungerar faktiskt, det är en vanlig huskur här i Peru, testa det nästa gång ni mår illa.

En annan fundering jag har är varför fransmän, tyskar, italienare och spanjorer envisas med att dubba sina filmer och serier.
Här i Peru är det 50/50, hälften av det som är på TV är dubbat, resten är med undertexter.

Jag har ärligt talat aldrig förstått vad exakt som är så svårt med att se en film med undertexter.Är det så oerhört invecklat att man måste dubba filmen för att folk ska förstå?
Jag började se filmer med undertexter från det att jag kunde läsa.
Minns det kom per automatik när de vuxna kollade på engelska filmer, i början fick man lägga ner all energi på att hänga med i undertexterna men sedan tänkte man inte ens på det.

Är man läskunnig och normalbegåvad bör man kunna se en film med undertexter till.
Därför börjar jag fundera på hur det egentligen ligger till med våra europeiska grannar, höhö.

En sak till som jag stör mig på.
När amerikaner ska prata ett annat språk, de verkar inte ens försöka uttala det rätt.
Tittade på Ghost Adventures igår, slottet de befann sig på hette:
"Castillo de san Marcos" (kastijjo de san marcos)
Men programledaren envisades med att säga:
"Käästilyo deyy san Märcows"
Hm, om man ska göra ett helt inslag om en plats kanske man ska lära sig uttalet?

Nu ska jag sluta klanka ner på människor, kärlek till alla, även de som dubbar filmer och uttalar ortnamn fel.

Rätten till sjukvård, terrorism och lakrits

Det slog mig när jag fick min urinvägsinfektion hur lyckligt lottade vi i Sverige verkligen är.
Jag tar det som självklart att om jag är sjuk så har jag rätt till vård, men så är det inte för de flesta.

Hade t ex inte Bolis pappa betalat min sjukhusvistelse, eller min medicin, hade jag fått traska runt med min infektion, som troligtvis skulle bli mycket värre och väldigt plågsam.

Vad gör man egentligen om man bor i ett land där vården kostar pengar, där man måste betala för att få hjälp och man inga pengar har?
Lämnas man åt sitt öde då?

Det finns ett fall med en svensk som åkte oförsäkrad till Indonesien och dog på akuten.
Anledning: varken han eller hans föräldrar kunde betala vården.
Tänk att som sjukvårdspersonal behöva säga åt en person som är i akut behov av vård att; tyvärr, det enda vi kan erbjuda är en säng att dö i om du inte betalar.
Så SJUKT och så tragiskt vanligt.

Anyway, just nu står min älskling och bakar paj :D aint it sweet?
Det ska bli spännande att smaka, det är tydligen något specialrecept.

Jag hoppas att han vill se La Teta Asustada ikväll.
Det är en peruansk film som är nominerad till en Oscar.

Den handlar om tiden då terrorismen hade sitt grepp om Peru.
La Teta Asustada betyder "Sorgens mjölk" det är ett tillstånd när mödrar som ammar är såpass rädda och traumatiserade att bröstmjölken blir bitter.

På den tiden tryckte kvinnorna in potatisar mellan benen för att slippa bli våldtagna.
Terrorismen tog slut kring 1992, så det var inte alls längesen, det kan man inte tro nu, för det är faktiskt väldigt lugnt i Peru.

Det där med att man blir rånad bara man går utanför gatan är bara en seglivad myt, det är ungefär samma risk att bli rånad här som i Sverige.

Och här i Surco, där Boli bor är det vakter dygnet runt alltså säkrare än i Sverige.

Och förresten har jag lakritsabstinens, lakrits verkar inte existera i det här landet, Boli vet inte ens vad det är.

Nu ska jag se hur det går för min bagare, tjingeling!

Kaninungar

Nu kom jag precis hem från stan, jag och Boli var iväg till hans universitet och fixade en grej, sedan var vi och tog min spruta.
När vi väntade på att vårdcentralen, eller vad det nu var, skulle öppna, kom en kvinna med två små vita mini-kanin ungar i handen som var så sjukt söta att jag höll på att tuppa av.

Jag höll givetvis en i handen och skrek "nemen ååååååå va söööt"
Kvinnan ville sälja kaninerna för ca 50kr styck, Boli ville inte köpa någon men jag ville.

Just nu är vi hemma igen, det är så obeskrivligt varmt och fuktigt här, när min behandling för urinvägsinfektionen är fixad, dvs om 3 dagar så åker vi förhoppningsvis tillbaka till stranden.
Jag vill verkligen dit!

Jag såg Daniels kommentar, snart kommer jag tillbaka och gör min goda sallad, dessutom har jag lärt mig att göra smulpaj :)
Idag kanske jag ska göra en jordgubbspaj, jam jam!

Men, jag skulle behöva fråga er en sak, jag vet inte vem jag ska maila eftersom pappa, john och daniel läser sina mail typ en gång i halvåret ;)
Så, vem ska jag maila?

Puss och kram skumbanan, hoppas ni har det bäst!

Bio och sprutor

Hej på er!

Jag upptäckte att det med en väldigt enkel metod går att ställa om tangentbordet jag behöver bara trycka alt och shift så ändras språket på ett kick!
Skönt, sa slipper ni lasa sahar.

Idag tog jag och Boli en tur till stan med bilen och gjorde lite ärenden, sen åt vi lunch och så in till stan igen för att klippa hunden som ett lejon (han ser asrolig ut nu!)
Efter det gick jag, Boli, Bolis pappa och Bolis pappas flickvän och såg Avatar.
Vilken film, herregud, jag hade gåshud 20 min efter den var slut.
Har ni inte sett den måste ni göra det bums!

Just det, jag tog spruta också, det är inte så obehagligt längre, jag börjar vänja mig nu.

Jag har fått färg! Äntligen, benen, men framförallt ansiktet, jag kommer att vara riktigt brun när jag kommer hem.

Jag har märkt av jag blir oerhört lättretlig av concertan, jag vet inte vad det beror på, taggarna utåt för minsta lilla, vilket är jättejobbigt.

Såg också att jag har fått en till läsare :) vad kul!
Dock är min familj usel på att kommentera (utom Daniel) jag har varit på sjukhus, hallåå, lite medömkan tack!

Puss på er, hoppas ni har det bra i kylan.
(Här är minitemperaturen 22 grader, och det ska bli runt 32 i helgen, puuh)

Sjukhusvistelser, svimning och antibiotikakur

(Jag har tillfälligt ändrat tangetbordet så det ska bli lättare för er att läsa)
Det jag ska berätta har också en sidestory längst ner.

Allt var perfekt, vi hade kommit till strandhuset, ätit lunch och jag och Boli hade varit iväg och handlat lite dricka, en persiko-champagne till mig som vi skulle ha till kvällen.
Bolis kompis var påväg, vi skulle först förfesta sedan ut på en av alla klubbar på stranden.

Men först skulle jag och Boli vila middag, det var då jag började känna något hugga lite smått på höger sida av magen. Tänkte inte mer på det, vi vilade, men värken blev bara värre, och bara på höger sida.
Tillslut grät jag av smärta, det kändes som någon högg mig med en kockkniv i sidan och Boli släpade mig till apoteket för att köpa värktabletter.

Väl inne i butiken tuppade jag med fångades upp av Boli.
Jag började skaka, och folk runtomkring hjälpte till med att badda mig i pannan osv.

Då förstod Boli att något verkligen var knas, så han ringde sin pappa som hämtade upp oss och åkte till en närliggande by till en klinik.
Vården i Peru är toppklass, men just denna klinik låg i en ganska liten by och var rätt gammalmodig, men ändå bra.

Den enda arbetande läkaren klämde och kände och sa att det eventuellt kunde vara blindtarmen, så jag fick göra blod och urinprov.

Testen visade att jag hade en väldigt allvarlig och långt framskriden urinvägsinfektion.
Läkaren förklarade att ett värde i urinet, som i normala fall ska ligga runt 1-2, på mig låg på ÖVER 100.000!
Så det var inte konstigt att jag svimmade och hade såna smärtor, med tanke på vilken infektion jag hade (och allt var troligtvis p-ringens fel, det är ute nu btw)

Doktorn ordinerade 1 antibiotikaspruta + 2 tabletter per dag.
Sprutorna köper man i förpackningar på apoteket och så betalar man en apotekare för att utföre injektionen.
Sprutorna kostar ca 50kr per styck, så min medicin kostar ungefär 400 spänn totalt, men som tur var har Bolis pappa betalat både läkarbesök och medicinerna.

Idag åkte vi hem från stranden, Bolis pappa tyckte det var bättre att jag fick återhämta mig här i Lima.
Idag tog jag min andra spruta, det gör jävligt ont, men Boli stod utanför och skrek "shiii" så jag började garva istället, haha :D

Men här kommer den mindre trevliga sidestoryn.
På sjukhuset där vi var, som ju var ganska primitivt och inte så stort, satt en mamma med hennes söner i vänthallen.
Hon grät och repeterade "mi hijo, mi hijo" (min son) vi antog att hennes son varit med om någon slags olycka.

Efter ett tag, kanske 20 min, hör vi ett avgrundsvrål som inte var av denna värld, kvinnan börjar skrika på ett sätt som fick det att isa sig i ådrorna.
"Min son, varför min son, varför" skrek hon.
Det visade sig då att hon just fått reda på att hennes 12-åriga son var död.
Killen hade på något vis hamnat väldigt olyckligt i vattenrutschkana och brytit nacken.

Mamman fortsatte skrika, "jag vill se min son, var är min son? varför varför?"
Jag kan inte ens förklara hur hemskt det var att höra detta, håren på armarna reste sig och jag började gråta.
Kvinnans släktingar kom inrusande på sjukhuset och den döde killens småbröder var helt förstörda, den ena ställde sig framför en tavla av Jesus, hans ansiktsuttryck kommer aldrig lämna min näthinna, fyfan.

Och när jag såg allt detta krympte mina egna problem ganska kraftigt, och jag var så sjukt tacksam att alla jag älskar lever och är i behåll.

Så snälla, var försiktiga, skada er inte för gud skull.
Puss på er, jag mår bättre nu, saknar er massor.
/Eder sjukling

Middag snart

Vi har precis varit och spelat fotboll, eller jag kollade pa.

Nu ska dom duscha sen ska vi ata pa restaurang, det blir troligtvis ett stalle dar de serverar den godaste revbensspjallen EVER! Yummie!

Jag har pa min jeans for tillfallet, anledning: jag ar sa trott pa att ga i kjolar som alltid aker upp och det ar lite svalare, eller ja, det ar typ 25 grader och jag brinner snart upp, men anda.

Imorgon aker vi till stranden, dar det ska vara nagot hast evenemang, jag forstar inte mycket av vad det innebar mer exakt, men enligt Bolis pappa ska det ga att rida osv (hoppas for guds skull det inte ar nagon fjantig turridning for barn for da blir jag besviken)
Men Boli sa nagot om att man kunde "hyra" en hast att rida runt lite pa och det later ju bra.

Jag ar djupt besviken pa att jag inte har fatt ett enda sketet mail.Elin, Fia, skit ner er, jag kollar hela tiden om jag har fatt mail fran er.
Damn alltsa.

Imorgon aker vi som sagt och da kommer jag inte ha nagon tillgang till internet, mer an nagon enstaka gang da och da, sa jag kommer inte kunna skriva sa mycket i bloggen.

Puss pa er, aven om ni inte mailar mig, assholes.

En bra dag

Idag kanns som en riktigt bra dag.
Solen skiner utomhus, faglarna kvittrar, det ar inte alltfor fuktigt i luften.

Bolis bror lagar lasagne och jag sitter har och skriver lite.
Idag kommer Bolis pappa hem sa vi ska troligtvis ata en god middag ute och sen ska killarna spela fotboll.
Det ar en tradition i hans familj, man samlar kusiner, farbroder etc i alla aldrar, allt fran gamlingar till tonaringar, hyr en narliggande fotbollsplan och spelar tillsammans.

Jag sitter givetvis pa laktaren, dom ar helt galna ute pa planen, blodigt allvar minst sagt!

Imorse hade nagon smetat hundskit over hela ytterdorren, anledning:
Dom TROR att det ar Llanitos som skiter i trapphuset, vilket det inte ar, Llanitos ar aldrig i trapphuset ensam, utan passerar bara dar nar vi gar ut med honom.
Daremot bor en annan hund i huset som med jamna mellanrum rymmer och skiter overallt.

Hur kan en vuxen manniska smeta hundskit over nagons dorr, istallet for att ringa pa och prata?
Nar man dessutom inte ens vet sakert att det ar ratt hundagare man skaller pa.
Javla idioter, dom kan inte vara normalt funtade.

Anyway, jag ar pa riktigt gott humor idag, aven om min kissblasa fortfarande ar helt cp.

Saknar er alla sma hjartegryn, nu ska jag ta en cigg, jag borjar bli lite speedad tror jag bestamt.
Jag skickar lite varma pussar och kramar till er i kylan.

Hemlosa hundar

Har i Peru finns massvis av hemlosa hundar.

I det har kvarteret ar det fula smahundarna som har hem, skaller som fan gor dom ocksa, men iallafall, tillbaka till amnet.

Har finns en hemlos Siberian Husky, riktigt fin med ljusbla ogon.
Ar det inte en konstig kontrast anda, jag menar inte att rashundar ar mer varda an andra, men i Sverige betalar man over 10.000kr for en Siberian, har kutar dom omkring smutsiga pa gatan.

Aven andra renrashundar, oftast stora, antar att det ar dom som folk trottnar pa.

Hade jag kunnat hade jag tagit med en hem till Sverige till John och pappa.

En annan marklig sak, Bolis kusin har 7 hundar (ingen kastrerar hundarna har)
Som bor pa bakgarden, de ar helt hysteriska nar man kommer eftersom ingen agnar nagon tid at dom, klappar, kelar etc.
Sa fragade jag
"Men hur gar ni ut med alla?"
"Dom har aldrig varit ute"

Hur kan man aldrig ga ut med sina hundar?! Helt ofattbart, de bor i sin nerskitna bakgard.
Sorgligt tycker jag, men hemlosa barn ar saklart annu varre.

Shiii

Idag bakade jag finally min smulpaj, den blev helt okej, men Boli och hans bror hade kopt bar inlagda i nagon slags gele vilket gjorde att den blev lite konstig.
Jag tyckte inte om den men dom alskade den, sa jag ska gora om den igen med riktiga bar denna gangen.

Boli ar beroende av renkottet som vi kopte och har nastan atit upp allt.
Nagon, ingen vill erkanna, haha har atit upp ALL choklad ;P sa det finns bara en bit kvar sa dom andra fick ingen chans att smaka, men vafan, nagon blev glad!

Vi fick just glada nyheter, Bolis pappa har fatt lon och pa fredag aker vi till stranden = jag blir jattebrun och far antligen bada, men vet ni vad det basta av allt ar?
JAG SKA FA RIDA! Genuina peruanska hastar med utsmyckningar, wiiieeee, nu blev jag pa asbra humor!

Vad har jag mer att beratta? Hm, jo Bolis hund Llanitos ar full av loppor, vi plockade 7 stycken fran honom idag, jag sager hela tiden att dom borde behandla honom, stackars krake.

Nu har vi nyss atit middag i form av peruansk kinamat som vi koper fran det skabbigaste lilla stalle, men oj vad god mat dom har dar!

Boli och Daniel ska kolla fotboll och jag tankte ta mig en cigg jag.
Sedan ska jag och Boli i vanlig ordning titta pa Ghost Adventures, mitt nya favoritprogram, aven om jag blir skitskraj varje gang jag ser det, men det gor inget for Boli ar ju alltid dar och haller om mig da.
Puss pa er i kalla Sverige!

Gomorrn

Nu har jag nyss vaknat och tagit min concerta, Boli ligger fortfarande och sover.

Smulpajsbaket har inte blivit av an, da herrarna inte kopt nagra ingredienser, det gjorde dom visserligen igar men glomde mjol.
Jag tror inte vi kommer ivag till stranden idag helle om jag ska vara arlig, inget tyder pa det.

Inatt dromde jag att jag hittade min planbok.
Nar jag vaknade blev jag sa javla arg och ledsen.
Kanns som delar av resan blivit forstord nu, jag tror jag vet vem som snodde den...
En liten fitta pa flygplatsen som "hjalpte" mig att hitta Boli, som var ensam med mitt bagage i ca 5 sek nar jag vande mig om for att ropa pa Boli.

Javla skit, jag ar sa sur over det, nu kan jag inte gora nagonting!

Igar tittade vi pa en asbra skrackfilm, fast jag vart lite chicken sen, haha.
Idag har Boli lovat att jag ska fa baka min pajfan.

Saknar er alla massor, puss och kram!

Smulpaj och smabarn

Godmorron allihopa.

Just nu ligger Boli och sover, sa jag passar pa att lasa mail och vara ifred lite nar concertan kickar igang och jag blir en tjurfia.

Bolis lillasyster ar har av nagon anledning, dock med hushallerskorna, jag vet inte varfor hon ar har, men har ar det sa att man vet inte alltid varfor saker ar som dom ar, haha.

Anyway, hon har ropat mitt namn nagra ganger men jag orkar inte ga ut och leka och dadda sa jag gommer mig i sovrummet istallet.
Hon ar sot som socker men har ett humor som heter duga, hon ar ratt bortskamd, sa sa fort hon inte far som hon vill sa hor man ett illvral foljt att livslanga oronskador.

Har hander somsagt inte mycket.
Jag langtar tills vi ska till stranden, sa jag kan bli brun och svalka mig.

Idag ska jag baka smulpaj =) gotti va?
Dom maste ju fa smaka smulpaj!

Nej nu ska jag ta en cigg, puss och kram pa er.

Svenskakunskaper i Peru

Angaende min killes svenskakunskaper, sa kan han nu saga
"hur maauur du"
"jag heter Boli"
osv, sa han borjar bli ratt duktig.

Och just det, visste ni att dom saljer havsskoldpaddor illegalt pa ett matvaruhus har i Peru, helt galet, en snubbe som star utanfor sjalva matstallet och saljer nyckelringar och sadant, han har dom i en lada.

Fan, det ar illegalt, omoraliskt, men om jag skulle kunna ta med en hem skulle jag kopa en pa studs, och jag skulle dopa honom till Inge.
Dumma tullregler som skyddar oss fran obotliga exotiska sjukdomar och exploatering av djur.

Hundskit och filmer

Hej hopp gummisnopp, just nu sitter jag och vantar pa att Dani, Bolis bror ska bli klar med maten. Han ar kock och helt grym pa att laga mat, sa det ar han som raddar oss fran svalt har.

Bolis pappa ar ivag pa nagot jobb-arende, sa det ar bara vi har nu.

Idag har jag arligt talat inte gjort nagonting, promenerat, varit i lekparken med Boli, varit en svang till affaren.
Det ar allt typ.

Snart ska vi ata min favoritratt, tallarines och titta pa film som vi gor varje kvall.
Myspys!

Har jag egentligen nagot banbrytande och spannande att beratta, tyvarr inte, jo, Bolis hund sket inomhus idag och ingen har tagit bort det, sa det ligger torkade skitkorvar i Bolis pappas rum, lol.

Har tigger alla hundar, och man ger hunden mat vid bordet, vilket jag tycker ar ratt ackligt, jag blir lika irriterad varje gang, men jag far val vanja mig vid det.

Det var underbart att fa kontakt med Elin idag antligen, jag har big Elin abstinens eftersom vi pratar i telefon varje dag.
Kanns konstigt att jag inte kan ringa henne.
Men jag blir hursomhelst jatteglad nar jag far mail fran mina alskade vanner.

Jag onskar jag hade nagot mer spannande att skriva men det kommer nog senare.
Puss och Kram

Antligen internet igen!

Internet har har legat nere pga en glomd rakning, men nu ar det igang igen.

Igar var en riktig piss-dag, jag har verkligen haft sadan sjuk otur.
For det forsta fick jag nagon hormon-flipp av p-ringen, samt irriterad och ilsken for att jag vant mig av lite med concertan da jag har haft ett uppehall pga tidsskillnaden osv.
Som om inte det vore nog aven abstinensbesvar from hell.

Det finns ingen har som lider av nagot av ovanstaende problem, jag kande mig valdigt ensam och nere.
Jag kunde inte heller skicka ett mail till nagon.

Men det slutar inte dar, senare pa dagen fick jag en annan biverkning av p-ringen, saxat fran Fass.se: "svårighet eller smärta vid tömning av blåsan; stark önskan och behov av att tömma blåsan, täta trängningar"
Da var jag verkligen on the edge.

Lyckligtvis ordnade allt upp sig, vi gick pa bio senare pa kvallen och jag madde battre.

Stranden ar aterigen uppskjutet en vecka ungefar, jag vet inte exakt varfor, allt ar lite luddigt men jag tror att Bolis pappa maste gora nagot jobb.

Jag har det iaf mysigt har, jag, Boli och hans bror kollar pa film om kvallarna och pa dagarna ar vi antingen med hans kompisar eller hittar pa nat kul pa egen hand.
Och jag kampar pa med diverse abstinensbesvar osv och hoppas att vi snart aker till stranden.

Saknar er sa otroligt mycket, ska skicka lite mail nu ocksa tankte jag.

Forresten, Boli ar helt galen i det torkade renkottet och de alskar hallonmarmeladen, sa ladan var en succe Mamsi!

Inget internet

Okej, nu ar det som sa att internet hos Boli ligger nere och darfor har jag inte kunnat skriva har eller svara pa nagra mail.
Just nu ar vi hemma hos hans kompis sa jag kan bara skriva som hastigast.

Men jag saknar er, sen sist jag skrev har Bolis bror kommit, vi hade lite fest igar, jag har inte rokt pa evigheter for jag har varken cigg eller pengar, min planbok rakade jag glomma pa planet mellan Madrid och Lima, men vi ska forsoka fa tag pa den, sa jag ar pank, men jag lever anda.

Det ar asvarmt men jag ar lika vit i alla fall, jag har inte lagt ner nagon energi pa att sola.
Men imorgon eller iovermorrn drar vi antligen till stranden, som jag har langtat!

Men jag har det jattebra har med, jag och Boli hanger med hans kompisar och sa.

Jag saknar er sa otroligt mycket, jag dromde om Fia och Elin, och igar nar jag var lite pa snusen borjade jag sjunga "huusee star och luuete" for mig sjalv for att jag saknade er sa mycket.

Och sa saknar jag min familj saklart.
Skriver mer sa fort jag far tillgang till en dator.

Massor med karlek, eder Emma

Solnedgangar och svett

Just nu ligger jag och halvt badar i mitt eget svett, jag och Boli kollar pa spok-dokumentarer efter att ha atit Anas goda middag (med ris och kyckling i givetvis, haha!)

Imorse la vi oss pa varsin handduk i parken och solade, eller jag gjorde.
Men oroa er inte for brannskador, min sunlotion ligger pa 60 och jag smetade in mig rejalt, sa nu borjar jag ga fran likblek till blek, awesome!

Bolis kompis Chapai kom just hit, han ska sova har och folja med och hamta Bolis bror pa flygplatsen imorgon. Han ater forovrigt upp resterna av Jellon som jag inte ville ha, det var fanimej det ackligaste jag nagonsin stoppat i min mun, en geleklump med smak av jordgubb och kylskaps-vatten.

Jag blev ganska road av mammas information om hur Ville valdfor sig pa mina tofflor, sa typiskt.
Forsok att halla honom vid liv tills jag kommer tillbaka, forresten.

Vad galler pluggandet ar det i full gang... Liar liar pants on fire, nej jag har inte borjat an, men jag ska, jag lovar, men det tar sin lilla tid att stalla om allt oh bli av med jetlagen, men vad har man sin mamma till om inte paminna en om verkligheten nar man ar i ett rosa dis av gladje?
Haha, skamt asido, jag ar glad for alla kommentarer jag far forresten, och jag kollar min mail varje dag for att se om mina vanner har nagot spannande att beratta, men icke.

Nu ar tva av Bolis kompisar har, dom pratar och drar skamt pa spanska som jag inte fattar ett skit av, men jag ska ga ut och vara social och se dum ut.

Sa jag att jag haller pa att brinna upp? Jag borjar verkligen langta efter ett hav att doppa mig i, for det borjar bli lite trottsamt att simma i sitt eget svett varje dag.

Vad mig och Boli betraffar kan jag bara saga att allt ar underbart, vi lever i var egen lilla karleksvarld :)

Och idag sag vi solen ga ner, himlen var alldeles rosa och framfor allt stod en palm, som en skugga, det sag verkligen ut som ett vykort, sa livet har i Peru ar med andra ord, alldeles, alldeles underbart.

Puss pa er alla i kalla Sverige.
Boli haller forresten pa att lara sig svenska, det gar faktiskt oerhort bra.
Hoppas han far ova i verkligheten i sommar, jag har fatt en liten inblick i vad som behovs goras for att han ska fa aka till Europa, det ar inte lite kan jag tala om, men lat oss halla tummarna.

Glassbilar och fotboll

Jag maste saga att skvaller mailen lyser med sin franvaro.
Har i Peru ar allt prima, som jag sa ar det kvavt som i en djungel, och jag forsoker med alla medel halla frisyren i schack men det gar bara inte.

Det ar framforallt haret runt ansiktet som star at alla hall och kanter, men jag overlever.

Jag och Boli haller oss mestadels inomhus, har ar det inte som i Sverige, att man ska "ta vara pa det fina vadret", sa lange man inte har tillgang till nagot att bada i har man inget annat val.
Det spelar ingen roll om man ar inne, ute, i skuggan eller i solen, overallt ar det lika hett och klibbigt.

Det blir nog sa att vi aker till strandhuset nar Bolis bror kommer hit, dvs till helgen.
Den 5e firar vi forresten 6 manader.

Just nu kollar Boli pa fotboll och jag passar pa att skriva lite har.
Vi har det hur mysigt som helst, just nu traffar vi knappt nagon fran hans familj eller hans kompisar, men det kommer finnas tid for det med.

Snart ska vi ut pa en liten promenad igen, det blaser ratt mycket nu vilket ar helt UNDERBART!

Och varje dag efter lunch tar vi en tupplur som tva pensionarer, det kan knappast bli battre an sahar.
Eller jo, ett hav att doppa sig i, sa vore allt perfekt.
Fast arligt talat, att vara i Peru, med den jag alskar ar perfekt!

Jag tanker pa Daniel nar jag sitter har med Boli, ni ar ratt lika fotbollstokiga, just nu sitter han och svar och ar helt inne i matchen, hahaha!

I Peru saljer man glass fran cyklar, det ser helkul ut, overallt finns dessa cyklar med glasslador pa och tutorna de har later som nagon stryper en kalkon ungefar, hemglass, slang er i vaggen!

Nu ska jag kila, puss och kram!

Min vardag i Peru

Just nu ligger jag och Boli i sangen och tittar pa spok dokumentarer, ater popcorn och dricker lask.
Jag skulle gissa att vi baljar i oss ca 4 liter lask per dag tillsammans, det ar galet, det ar enklare att rakna upp de fa tillfallen om dagen da jag inte ar torstig an nar jag ar det.

I det har klimatet ar man jamt torstig och kranvattnet gar fan inte att dricka, det ar som att en kallsup fran badhuset, det smakar bara klor.

Vi har inte kommit ivag till stranden an, vi blir kvar har ett litet tag till.
Daremot har jag blivit liite liite solbrand, det ar ett framsteg, jag ser ut som ett lik jamfort med resten av befolkningen.

Sa hur ser min dag ut har pa andra sidan jorden?
Jag tittar pa film, ater Anas fantastiska mat, promenerar, och gosar.
Och det ar underbart, men har i stan kan man inte ga ut sa mycket i hettan utan stannar helst hemma da det inte gar att bada eller sa efterat.

Det blir andra bullar nar vi kommer ivag till strandhuset blir det andra bullar, just nu fokuserar jag mest pa att landa och umgas med den person jag har langtat ihjal mig efter i 3 manader.

Hoppas ni har det bast i kylan.
Puss och kram

Tropisk hetta

Hettan har i Peru ar som jag tidigare skrev som att sitta inuti ett vaxthus, det ar sa sjuuukt kvavt och man svettas varenda sekund av dagen.

Nu skulle det sitta fint att ha ett hav att doppa sig i, men det far jag snart.

Vi har nyss atit frukost, nu sitter Boli och plinkar pa gitarren, medan jag skriver lite har.
Hans familj blev jatteglada for presenterna forresten, det vart succe.

Jag ser forovrigt ut som ett troll, for mitt har ar omojligt att fa snyggt i den har fukten, sa luggen star rakt upp i en krullboll, sa jag maste ha harspannen i, annars ser jag helt mentalsjuk ut.

Mitt ansikte droppar just nu av svett och det ar vindstilla med, haha, men jag klagar inte, nu ska jag ga och pussa pa min karl.
Hoppas ni har det bast hemma i Sverige.

FRAMME I PERU

Nu ar jag antligen framme, eller har varit i ett par timmar nu.
Jag och Boli vantar pa att maten ska bli klar, det blir Anas goda tallarines rojos, som ar sa sjukt gott.

Har i Peru ar det valdigt kvavt, det kanns som att vara i ett vaxthus, fast idag ar det okej for det ar en lite svalare dag.

Som ni forstar ar jag och Boli inne i var rosa fluff varld och kan inte halla tassarna borta fran varandra en enda sekund, inte ens slappa den andra ur synfaltet.
Inte nu heller, hihi.

Hoppas ni har det bra i kalla Sverige, har ar det toppen, imorgon aker vi till stranden, jag skriver mer nar jag far tid.

Medicin, stress och vänskap

Det värsta med medicinen jag tar är att när man är ovan, vilket jag har blivit efter uppehållet, så förstärker den känslorna man har gånger tio.
Är man glad så blir man helt överlycklig, hoppig och skuttig.
Har man minsta lilla ångestklump så växer den sig till en jätteboll i magen så det känns som man ska kvävas.

Och så är det nu, jag vet inte varför men jag är stressad och allmänt orolig.
Igår ringde Boli, mitt när jag var uppe i saker, och jag lät nog ganska otrevlig och okär. Så fick jag ångest över det, han spenderade sina sista mobilpengar på en småtjurig flickvän.

Men saken är den att jag måste lägga all tid och energi på mina vänner som jag inte kommer träffa på över en månad. Jag tror det är det jag har ångest över.

Usch vad jag kommer sakna dig<3

Elin är min personliga psykolog, och jag hennes. Vi pratar i telefon säkert en timme om dagen och jag kan prata om allt med henne.
Man ska inte vara beroende av en människa men hon är verkligen min stöttepelare, hon har en förmåga att dra mig upp ur skiten, varje gång.
Hon kan mig utan och innan, varenda skrymsle och vrå jag har på insidan, hon vet hur det är att ha ADD, hon vet hur det är att få biverkningar av medicinen, hur det är inte ha medicinen osv.

Nu kan vi bara ha mailkontakt och jag kan inte ringa henne när som helst och bara prata av mig.

Vår historia sträcker sig långt bak i tiden, ända sedan den dagen vi var ett år gamla och träffades första gången, hon puttade ner mig på backen och jag blev rädd för henne.
Sedan blev vi bästa vänner på landet, och följde varandra på håll, i 19 års tid.

Men då var vi så olika. Hon var högljudd, framåt och modig.
Jag var tystlåten, feg och oskyldig.

Medan hon var på fester och hade börjat röka, var jag ute och skejtade och hade inte ens testat röka.

Det var inte förrän vi började på samma gymnasium vi började inse att vi kanske var mer lika än vi trott och att våra olikheter balanserade upp varandra.
Som hon brukar säga: jag tar ner henne på jorden och hon lyfter mig från jorden.

Full rulle kanelbulle

Idag skrev jag klart en av de två resterande uppgifterna i religionen, sen stack jag till Elin och drack kaffe. Senare kom också Smaddis och Fia, jättemysigt.

Egentligen skulle jag ha mött min syster idag och kolla på kläder, men jag orkade inte ta mig in till stan i snökaoset och rusningen, och jag var ändå så nära hemma.
Imorgon har jag BUP, sedan ska jag till stan och köpa skor och present till Bolis pappa på söderhallarna och så ska jag luncha med Elin och Smaddis.

Jag kände att jag behövde få det gjort, för imorgon ska jag på rockklubb på kvällen, på fredag tjejmiddag, dessutom måste jag packa och slutföra skoluppgifter.
Det är full rulle med andra ord, jag har knappt någon kontakt alls med Boli nu, men vi ses ju om 5 dagar, dessutom måste fokus ligga på det som skall göras innan resan.

John lagar sin mästerliga korvstroganoff, ska bli jättegott :)
Förhoppningsvis får jag lika bra sömn inatt som jag fick föregående natt.
Underbart att få sova ut.

Sömnlöshet och lutfisk

Igår försökte jag somna från ungefär kl 9 och somnade slutligen 6... På morgonen!

Så idag har jag varit helt slut, men jag lyckades ändå komma en bra bit framåt i plugget.
Jag drömde en märklig dröm inatt. Jag drömde att tre av mina gamla klasskompisar hade börjat plugga till sjuksköterskor/läkare, och jag tänkte i drömmen "det var ju JAG som ville det, jag måste göra mina religionsuppgifter imorgon om jag ska klara detta"

Så det gjorde jag idag.
Jag har inte orkat göra så mycket idag pga sömnbristen, men jag gick en sväng till affären och pluggade på rätt bra.
Sedan åt jag lutfisk, skum konsistens, som att äta en slembobba, spelat buzz och nu sitter alla trötta och kollar på tv här.

5 dagar kvar idag, jag har en hel del att göra, veckan är fullspäckad, på torsdag ska jag kolla på när ett band spelar på Harry B, jag är inte jättetaggad men det blir nog kul.
Min trogna följeslagare Elin har lovat att följa med.

Min syster har köpt VÄRLDENS snyggaste stövlar med platåklack och nitar, jag blev så förälskad, och bad på mina bara knän att jag skulle få låna dem torsdag.
Hon sa nej, eftersom jag har bredare fötter än hon tror hon att de kommer bli uttöjda.
Fan, hur mutar man någon som har allt?
Tips mottages tacksamt.

Underbar kväll och dag

Filmen igår var jättebra, jag gosade in sig mig i Elin när det blev läskigt, hon har lite mer balls än jag.

Senare åkte vi hem till Elin, fast vi kunde inte sova, så vi låg uppe och fnissade, helt övertrötta och åt köttfärssås sex på morgonen.

Nu dricker vi kaffe och lyssnar på musik och väntar på hennes pappa och syster som ska komma och fika.
Senare ska jag ut och äta med pappa + familj, en perfekt dag med andra ord, vet inte om intresseflaggorna viftar dock.

En rolig grej; i filmen pratade de mycket spanska, latin amerikansk sådan, och det var rätt kul för jag kände igen många uttryck som jag har hört Boli säga. I slutet (utan att avsluta något) skrek en kille "PUTA MADREE!" vilket kan vara både ett positivt och negativt uttryck.

Det pirrade i hela kroppen när jag hörde spanskan, tänkte bara på min älskling som jag får träffa om en vecka, fast jag kommer sakna Elin väldigt mycket.
Hon är väldigt mysig att sova bredvid, varm och go :D och snarkar gör hon inte.

Citat från min brors aspackade kompis, de hade fest i medborgarplatsen.
"Men be henne komma hit, det tar ju bara 30 minuter från skärmarbrink till medis"
(Det tar 5 minuter med tunnelbanan)

Utkastad

Nej, så illa är det inte ;) men idag kommer mammas kille hit och dom vill ha lite vuxentid som man så fint säger.

Så jag har packat en liten väska och ikväll sover jag hos Elin, sedan hos pappa.
Jag och Elin ska ha tjejmiddag och sedan gå och se snabba cash tillsammans, det ska bli jättemysigt!

Förövrigt är det nu 8 dagar kvar till jag åker till Peru, jag låg och tänkte imorse på hur snabbt ett dygn går. Resan till Peru kommer totalt ta 22 timmar, och om jag sover hela flygresan kommer det att gå väldigt fort.
Han ringde imorse och sa "I love you" sedan la han på.
Jag som låg och sov fattade ingenting. Men gulligt var det.

Tentan gick jättebra, nu har jag bara 2 uppgifter kvar, sedan är religionen avklarad.
I en av uppgifterna måste jag intervjua en buddist eller hindu.

Så om någon buddist/hindu råkar läsa min blogg så får ni hemskt gärna lämna en kommentar, inte för att jag tror det men man kan alltid hoppas.

Jag älskar att få kommentarer, det är som att få en present nästan :)

NERVÖS

Så var det snart dags för tentan, å herregud vad nervös jag är!

Jag har nog aldrig varit så nervös inför ett prov, jag vet inte varför det är så.
Hursomhelst har jag nu skrivit klart det allra sista, jag sitter i köket och bakom mig har jag en klocka som låter TICK.. TACK.. TICK..TACK, vilket är enormt stressande.

Det är som att den talar till mig "visarna tickar på hela tiden, skynda dig" eller så är jag bara lite schizo.

Jag är så sjukt rädd att jag ska glömma bort hälften när jag väl sitter där.

Men nu ska jag ta en måltidersättning, inte för att jag bantar utan för att jag inte hinner ordna lunch.
Wish me luck!

Det spanska språket

Min pojkvän har en blogg.

Han är den enda som har skrivit in sig som prenumerant på min blogg, yaaaay!
Dock har han bara skrivit ett enda inlägg om en låt, så den är inte alltför spännande.

Han är lite sneaky, för han översätter det jag skriver på google översätt och läser ;D därmed kan jag inte snacka skit om honom.

Han har en kusin och en hmm.. var det moster? Som bor i Sverige.
Mostern är gift med en riktig svennebanan som har lärt sig perfekt spanska. Det är lite överranskande när han börjar prata flytande spanska bara så där.

Första gången vi träffade henne, när han bodde hos dom under Sverigevistelsen stod vi i köket. Det lät som hon gormade och skrek, rev i kylskåpslådor osv, varpå min pojkvän säger:
"Hon säger att vi kan känna oss som hemma och säger att vi ska ta något att äta"

Spanskan kan låta rätt aggressiv emellanåt, det låter som de bråkar fastän de i själva verket säger vänliga saker.

Hur som helst, hans kusin har bara bott här i några år och pratar helt felfri svenska och eftersom de delar gener så tänkte jag att då borde ju min kille också lära sig fort.
Faktum är att han har utmärkt uttal på svenska.
Jag har lärt honom säga "Din mamma luktar curry", en väldigt användbar fras... Not.

O snap, Jesus!

Imorgon är dagen D, min första tenta.
Jag känner mig nervös och pirrig på ett bra sätt, just nu sitter jag i vanlig ordning med en kaffe.
Jag älskar kaffe, smaken, känslan, allt! Jag sörplar i mig flera koppar om dagen, men första koppen är helt klart godast.

Idag är det 10 dagar kvar tills jag åker, kan ni förstå?
10 dagar! Helt otroligt.
Min älskade var på metallica konsert igår, fatta hur avundsjuk jag är!
Vi hann prata lite på msn igår, mitt julkort har förövrigt kommit fram, det tog bara sisådär en månad, men det kom fram.

Tidskillnaden kan vara lite jobbig, för när jag är trött och ska sova så loggar han in och är jättepigg och vill prata massor.
Peru ligger 7 timmar bakåt i tiden.

Jag måste bara dela med mig av mitt nyfunna favo-citat ur bibeln.

Det var en kvinna som hade varit otrogen och skulle stenas, men så kom Jesus och sa:
"Den som är fri från synd kan kasta första stenen"
Såå klockrent, fattar ni hur ägda alla idioter som riktigt längtade efter att stena henne till döds blev.
Och det ligger något i det citatet, man är så jävla snabb att döma andras handlingar och helt glömma bort alla fel man själv gör.

Kvinnan gick i alla fall fri.
"Gå nu och synda inte mer"

Sedan undrar jag hur en människa överhuvudtaget kan klara av att kasta stora stenar på någons huvud och se denne plågas till döds, det övergår mitt förstånd, det jävliga är att det fortfarande förekommer.

Sunshine in my heart

Man blir ju fan bländad av det ständiga solskenet i sverige, därav bilden.
Dessa fick jag låna av min syster att ha i Peru, det är ju som sagt runt 27 grader varmt där nu.


Och så slutligen jag i ett nötskal.

Tankar

Nu har jag tuggat mig igenom lite av kristendomens kapitel.
Det är det längsta utav alla och det finns så otroligt mycket information, det svåra är att sålla ut det som är viktigt.

Jag håller mig medvetet undan ämnet religion så gott det går, jag blir så förvirrad av det hela.
Jag är troende, har alltid varit. På någonting.
Men vad vet jag inte. Inte exakt.

En tanke som skrämmer mig, är att om jag hade varit troende under min tonår, så hade jag sluppit så enormt mycket ångest.
Då hade jag aldrig begått så många misstag.
När jag var liten så var tron en trygghet som inte går att beskriva i ord. Jag bad långa böner och "babblade" med gud.

Många tror att religion är hjärntvätt, jag kan hålla med till viss del men för min del är det tron som har gjort att jag faktiskt diskuterar och analyserar saker.
Även fast jag var med i ett samfund ifrågasatte jag allt och ville ha svar.

Samtidigt är tro också en uppoffring och en livsstil som jag inte skulle klara av. Och det finns en hel del saker jag motsätter mig också och inte håller med om.
När jag blir djup blir jag väldigt djup, som en ändlös tjärn.

Visst är det trevligt att vara spirituell och djup, men vid vissa tillfällen önskar jag att jag vore en ytlig, korkad person.
Vissa saker hade blivit lättare då.

Kärlek vid första ögonkastet? Inte direkt

Jag får ofta frågan om det var kärlek vid första ögonkastet mellan mig och Boli.
Svaret är ja och nej. Det var helt klart något som intresserade mig, men jag var väldigt reserverad och försiktig i början.

Jag tyckte han var fantastiskt snygg, men jag vågade inte tro att det var något mer.
Han skickade visserligen sms och sa saker som man inte säger till ett vanligt ragg, men jag trodde att det var ett billigt trick för att få en blondin i säng.

Jag uppfattade honom som arrogant, skrytsam och väldigt medveten om hur bra han såg ut.
När jag gick in på facebook och fick se massa bilder som han hade tagit med andra tjejer på sin europa-resa kände jag mig som en idiot. Jag borde ha fattat det, jag var bara en i mängden och snart skulle han åka hem.

Men jag träffade honom till slut och intrycket blev inte bättre just då, jag tyckte han var väldigt självupptagen, han frågade:
"Vad tycker du om mig?" och jag svarade:
"Jag tycker att du ser bra ut, och jag vet att du vet om det"

Sedan åkte vi hem till honom, jag undrade om det var ett misstag, jag visste att han skulle åka hem snart. Nåväl, det kanske bara skulle bli en trevlig natt.
Men någon gång dagen efter ändrades allt.
Då började han öppna upp sig och visade sig vara allt jag någonsin önskat mig.
Han pratade lugnt, lyssnade på mig och vi insåg att vi hade massor gemensamt.

Vi blev störtkära.

I över en vecka umgicks vi intensivt, han struntade i flyget tillbaka till Madrid där han egentligen skulle spenderat den sista veckan bara för att vara med mig.

Jag valde att spendera min födelsedag med honom, vi satt vid en sjö, höll om varandra och bara pratade tills klockan blev över 12 och jag fyllde 19 år.
På morgonen blev vi tillsammans.

Sedan kom det oundvikliga, han måste åka hem.
Redan då var det bestämt att jag skulle till honom i Peru.
Folk trodde jag hade blivit galen, jag skulle åka till andra sidan jorden, utan hotell, för att vara med en kille jag känt i 10 dagar.
Och jag förstår dem, men känslan var för stark för att ignorera, så jag åkte.

Det har jag aldrig ångrat, för jag har aldrig varit så kär i hela mitt liv.
Varje gång jag ser honom får jag den där pirrande magkänslan, så intensiv att det känns som jag ska svimma.
Det finns ingen människa som kan få mig att skratta så mycket, inte heller någon som kan irritera mig som han.
"Det är för att jag älskar dig, det vet du" säger han efter att han har petat och kittlat mig i en halvtimme och jag bara vill slå något hårt i skallen på honom.

Ja, gott folk, det var min 19-års present.
Vi kommer att fira vårt halvår tillsammans, den 5:e februari.

Att vara så kär och att älska någon så högt är en gåva enligt mig.

När vi var i Cusco, på hotellrummet och skulle sova, sa vi "jag älskar dig" för första gången. Där, i mörkret.
Det är nog det mest sanna jag någonsin sagt.