BLOGGER TEMPLATES AND TWITTER BACKGROUNDS »

onsdag 30 december 2009

Glädjande nyheter!

Den 1:a Januari har vi pengar till resan!
Så i Februari kommer jag blogga från Peru.

Jag är så sjukt otroligt glad så det finns inte!

Imorgon ska jag ha nyårsfest här, vi har planerat menyn och allting.
Det spritter i hela kroppen, yeeeeeeeeeeeeeees!

tisdag 29 december 2009

Antika datorer och barbacka-ritter

Datorn som jag sitter vid just nu är en sisådär 12 år gammal. Helt sjukt.
Har ni tänkt på att gamla datorer och mobiltelefoner, tillverkade på 90-talet ofta håller jävligt länge?
Nokior 3210:or osv går typ aldrig sönder, galet.

Igår var jag i stallet och det blev en lång och härlig ritt med en tjej som var hur gullig som helst!
Hon instruerade mig väldigt pedagogiskt när min häst blev rädd för ett par ungjävlar och tog ett par galopp-språng.
Otroligt nog sitter jag bättre barbacka än med sadel. Det är nog för att det går att greppa med benen kring hästens kropp mer, utan sadel.

Just nu har jag hjärtklappning och har suttit och störtgrinat till Oprah Winfrey.
Igår färgade mamma mitt hår och det blev faktiskt bra, lite gult men det ska jag idag åtgärda med lite silverschampoo.
Det känns inte alls som det är nyårsafton imorgon, hur kan tiden gå så otroligt fort?

Jag saknar min pojkvän så otroligt mycket, det känns som något gnager i hjärtat.
Varför finns inga riktigt billiga resor till Sydamerika? Man kan komma till Guadelope, en lyx-ö i västindien för 4000kr billigare än vad det kostar att åka till Peru.
Helt stört.

Just nu känner jag mig lite osocial, det är en konstig bieffekt av medicinen, i början av dess verkan så störs jag oerhört mycket av ljud, röster och rörelse runt omkring mig och vill helst av allt vara ifred. Det brukar dock gå bort efter kanske 1 timme.
Men tills dess bör man lämna mig ifred.

söndag 27 december 2009

Till stallet

Nu ska jag med mamma och mormor till t-centralen, sen ta en hejdå-fika med mormor sen bär det av till stallet.
Denna gången har jag en kaffetermos och macka med mig. Myspys.

Längtan..

Så långt, så fruktansvärt orättvist långt borta...

Abort i Peru

I Peru är det förbjudet med abort så länge inte barnet eller mammans liv svävar i fara.
Det betyder alltså att om en ung flicka blir våldtagen och gravid måste hon behålla det.

När jag var i Peru frågade jag min killes kompisar hur de såg på saken, och de var kluvna i frågan.
De tyckte å ena sidan att kvinnan borde få göra det, men å andra sidan ser dom på det ofödda barnets liv på ett helt annat sätt än i Sverige.
Ett 6-veckor gammalt foster är i mångas ögon här bara en cellklump, medan de anser att det redan är ett liv.

Inget av synsätten är fel enligt mig. Däremot tycker jag det är fruktansvärt att ett barn, tillika våldtäktsoffer ska tvingas bära och föda ett barn.

Man kan ju adoptera bort barnet
Ja visst kan man det, men det är inget man gör utan vidare. Hur lätt är det att släppa ifrån sig en nyfödd bebis som man burit på och dessutom alltid behöva påminnas om barnet innan t ex mjölken i brösten är borta och alltid undra och våndas över hur barnet mår?

Men å andra sidan är Peru mycket präglat av katolicismen, på gott och ont.
Jag tycker inget är rätt eller fel, killarna där har en mycket mer sund syn på skydd, de flesta tar själva ansvaret för att kondomen ska på och på frågan om vad de skulle göra om de gjorde en tjej gravid svarade de:
"Jag hade helst velat att hon behöll det" det har jag inte hört från många svenska killar.

Kniv i hjärtat

Idag kändes det som att min hjärta klövs i två bitar när min älskling ringde och var ledsen...
Det är så här att ha ett lång distansförhållande, det är upp och ner jämt.
Ibland har man världens bästa telefonsamtal, ibland blir det bara tårar.

Det tär att jämt kämpa för att vara positiv, ibland orkar man inte, ibland faller man bara ihop i en enda stor hög av sorg och saknad.
Det gör så jävla ont.
Han gör mig oerhört lycklig, det är det ingen tvekan om.
Men att vara utan honom gör ont i varenda cell i kroppen.

Imorse försov jag mig, trots väckarklocka och att jag la mig tidigt.
Jag tror det är för att jag inte tog någon medicin igår.
Så det blev inget åka till stallet idag.

Klockan tre ska jag, mormor, mamma och syskon bege oss till farmor för en fika.
För imorgon åker mormor. Trist, hon är så mysig och det blir verkligen hemtrevligt varje gång hon är här.

Nu håller jag på att ladda ipoden, sedan ska jag gå till centrum och köpa cigg.
Jag behöver drunkna lite i musiken och bearbeta alla tankar.

Detta kallar jag kvalitativ journalistik

fredag 25 december 2009

Det HÄR är julefrid

Vilken underbar dag det har varit idag.
Jag har inte satt foten untanför dörren ens.
Jag, mamma, syster och mormor har suttit och ägnat oss åt stilla aktiviteter som läsning, målning med någon random naturfilm på 2:an i bakgrunden.
Tyst, stilla och helt underbart.

Vi livnär oss på rester av julmiddagen. Inga regelbundna mattider, ingen ordning på nåt egentligen.
Bara lugnt, skönt och kravlöst.

Just nu kollar vi på sällskapsresan och äter skinkmackor.

Moi på julafton

Sista minuten flyg till Peru existerar icke

Idag har jag ångest.

Jag kan inte sluta tänka på hur exakt det ska gå till att ta mig härifrån till min älskade.
Det finns inga sista minuten flyg till Peru. Inte till resten av Sydamerika heller.

Jag har kollat alla möjligheter som finns, om det finns billiga resor till grannländerna, bara jag kan ta mig till rätt kontinent skulle resten lösa sig.
Men nej, en tusenlapp kan jag max spara, och det skulle ändå jämna ut sig för jag måste ju ta mig från grannlandet till Peru.
Ångest.

Det är bara pengar som är problemet. Papperssedlar och kronor.
Och flygpriserna stiger för varje dag som går, mitt blodtryck likaså.

Det första jag gjorde imorse var att kolla min mail. Jag hoppades att det skulle stå:
"Jag pengar i julklapp, vi har råd att boka en biljett!"
Men vi behöver 8.000kr... Vem försöker jag lura?

Just nu är jag on the edge alltså, jag har gått igenom allt jag möjligen skulle kunna sälja här hemma, alla möjligheter att få ihop pengar, usch, det river i hjärtat.
Nu ska jag ta en cigg.

onsdag 23 december 2009

Fis-moln och julklappshandel

Jag ÖVERLEVDE julklappshandeln.
Jag, mamma, syster och mormor hade förberett allt innan vi drog och hade jävligt bra team-work måste jag säga.
Allt gick trots allt väldigt smidigt och effektivt, först handlade vi mat. En höll i korgen och de andra trängde sig fram till svåråtkomliga hyllor. Vi blev klara i ett nafs.

Därefter lämpade vi av mormor och matvarorna hemma och åkte och handlade de sista julklapparna tillsammans med min bror som var något trött efter arbetsdagen.
Men även det gick smidigt. När vi kom hem hade mormor dukat fram världens middag med ljus.

Dagens lol: En kvinna 40+ som vrålade i kön till Åhléns "NEJ JAG HAR INGA JÄVLA TOMTEKLÄDER, HÖR DU INTE VAD JAG SÄGER?"

Dagens mänskliga: Fismolnet i köpcentret, väldigt oskönt men samtidigt komiskt då alla som befinner sig i fismolnet känner den mindre charmerande odören, man ser hur äcklade de blir samtidigt som de anstränger sig för att övertyga resten av hopen att de inte är de som har genererat oset.

Just nu sitter jag med en kall bärs och ska slå in julklappar och hitta på rim.
Underbart, men min älskling fattas här hos mig, saknar honom så otroligt mycket.

Julestress

Jag ska handla alla mina julklappar idag, och klockan är redan två.
Känns som jag ska avlida av stress ärligt talat.

Julefriden existerar inte, jag tycker mest allt kring jul är hyperstressat och det skönaste är på själva julafton när allt är över och man kan andas ut.

Igår var en riktig skitdag, kom inte hem förrän klockan 6, på grund av att jag inte lyckades spänna sadelgjorden ordentligt, så den gled av - mitt i skogen, så jag fick gå hem i typ en halvmeters snö.
Jag kan skriva mer om det en annan gång, nu måste jag sätta igång.

Ibland hamnar jag i en slags trans av medicinen, innan den riktigt kickar igång.
Det är jättesvårt att förklara med det är ett mellanläge där jag är nästan apatisk och trött, samtidigt som det pirrar i kroppen och jag känner mig oförklarligt rastlös.
Skitjobbigt, men jag kommer väl igång snart.

tisdag 22 december 2009

Störd nattsömn

En av alla härliga vinterbilder vi tog igår

Här sitter jag i arla vintermorgon.
Jag frös så sinnessjukt mycket inatt, trots 3 (!) tröjor kunde jag inte sova utan låg och skakade av köld. Det är något fel på ventilationen i mitt rum så kalluft läcker in.
Åtgärd: Jag hoppade in i ett hett bad och la mig sedan i min systers säng, hon var nämligen inte hemma igår natt.
Äntligen, runt kl 3-4 somnade jag och nu är jag vaken igen.

Det är ca en timme innan jag ska åka med tuben till stallet, känner mig jättestressad.
Om jag tar nästa är jag inte där förrän klockan ett, bussarna går jättesällan.

Min mor och mormor gapar så väldigt när dom pratar med varandra. Det liksom skär i mina nyvakna öron.

Och jag måste dessutom handla julklappar åt mina syskon idag eller imorgon.
May god have mercy on my soul.

Nej shit, nu har jag jättebråttom, hur fan ska jag hinna? Skyller allt på sego-dego-datorn.

måndag 21 december 2009

10 år sedan

Just idag var det 10 år sedan min älskade morbror miste livet.
Jag kan nog inte skriva hur, med respekt för mormor och mamma.
Men det står nog i tidningarna för dagens datum 1999.

Tänder ett ljus...
Saknade kommer alltid finnas kvar.

Det spanska språket

Till en person som är lika nyfiken som jag :D det gillar vi.

Angående "jajaja". I början när Boli skrev det i sms fattade jag ingenting, vad då ja ja ja?
Men det är deras sätt att skriva "haha" eftersom H:n är stumma i spanskan så skulle "haha" läsas
"a a a".

Jag kan tyvärr väldigt lite spanska, men jag lär mig bit för bit.
Jag pratar franska och det blir väldigt förvirrat när man ska ställa om till spanska.
När det är som värst och man är trött i huvudet kan det bli meningar som innehåller spanska, svenska, engelska och franska ;) eller när jag är upprörd, då blir det svenska per automatik.

Jag blir nog i Peru ca 4 veckor, eftersom jag pluggar distans så fungerar ju det.

En annan sak som är ganska rolig att i Peru säger man hela tiden "Puta madre", direkt översatt betyder det "hor-mamma", men för dom är det ungefär likvärdigt med "Skitbra!"
Så en gång när Boli hade betalt godiset vi köpt i en affär och fått allt nedpackad i en påse säger han:
"Puta madre maestro" som ju direkt översatt skulle bli "Hor-mamma, min herre"
Likadant om en maträtt är väldigt god, så låter det:
"Hijo de puta" = horunge.

Och Peru är ett strikt katolskt land, hycklare! ;)

Julsånger och framtida barn

Jag skickade busungarna med "Tomten jag vill ha en riktig jul", så sjukt gullig jullåt, han fattar ju inte vad dom sjunger men han tyckte det var roligt i alla fall.

Sedan började vi prata om när våra framtida ungar kommer sjunga julsånger för oss.
Emma | säger:
imagine our kids, they would sing both swedish and spanish christmas songs
they're might gonna have the most awful singing voices but whe're still gonna give them applause and say it sounds beautiful.

Han: GIVE THEM APPLAUSE, CONGRATULATE THEM
TELL THEM IS BEAUTIFUL AND THEN WISPER IN OUR EARS
"THAT SOUNDED LIKE SHIET"
JAJAJAJAJAJA :D

Så sant, så sant.

Mitt vinterhat

Jag har en sådan stark ovilja att ens sätta foten utanför dörren på vintern.
Det är en riktig pers, man fryser och måste sätta på sig åttio lager kläder.

Jag har alltid hatat vintern, ända sedan jag var liten.
När man skulle ut och åka skridskor stod jag där med en snorrand under näsan och grät för att jag frös så mycket.
Inte mycket har ändrat sedan dess förutom att jag nu torkar bort mina snorränder.

Jag vill bara att det ska bli vår igen.
Jag vill inte detta.

Jag blir bara deprimerad, blekfet och mindre blond under vintern, jag liksom dör lite.
Och det enda jag ser fram emot är att få sova.

Imorgon ska jag till stallet igen. För första gången ensam, hoppas att allt går bra och framförallt att jag lyckas få ner den blytunga sadeln som givetvis hänger längst upp av alla sadlar.

Jag längtar så fruktansvärt mycket efter min kille. Det blir ännu värre så här i kylan när jag blir lite nere.
Det är så svårt att hålla modet uppe, det pirrar i magen när jag läser hans mail, fast ibland slår sorgen emot en.
Jag vill egentligen inte ha en massa mail, jag vill ha honom, här hos mig.
Det gör ont i hjärtat att veta att jag inte bara kan hoppa på ett flyg och åka till honom.
Det är svindyrt och väldigt, väldigt långt borta...

Jehåvas kom tillbaka

Samma personer, och en jättegullig tjej, alla i min ålder.
Det vart inte så mycket gud-snack, jag har lovat att komma på frågor tills de kommer nästa gång.

De är faktiskt oerhört intressanta att diskutera med. Åtminstone om man har varit med. Då har man så mycket frågor man undrar över, varför det är si och varför det är så.
Jag vet ju att deras slutgiltiga mål är att jag ska följa med på ett möte, vilket jag inte tänker göra.
Men ändå.

Min personliga gudstro är följande:
- jag tror på att en gud har skapat universum och gett evolutionen hjälp på traven
- jag tror på att han har finslipat människan lite, men att vi ändå kommer från apor
- jag tror att guden inte är så närvarande här på jorden, han eller hon låter oss sköta vårt för att sedan ta hand om spillrorna efter döden
- jag tror att gud kan vara en hon eller han
- jag tror att gud ser till människans innersta och inte bryr sig om petitesser som sex innan äktenskapet eller vilken mat man äter
- det min gud upphöjer högst av allt är kärlek

Så nu vet ni.

Nudelkokning på g

Jag har lånat min systers mini pc att skriva på. Man orkar inte springa mellan köket och rummet när man kokar nudlar. Och sen är det ju himla viktigt att dom kokar i exakt 3 minuter, de blir ju så sladdriga annars.

Jag älskar förövrigt denna totalt näringsfattiga maträtt. Jag skulle kunna äta det jämt!

Idag vaknade jag rätt sent, inte okej, nu blir det bara ca 3 timmars dagsljus för min del.
Det är fruktansvärt rent ut sagt, det här mörkret tar sakta men säkert kol på mig.

Här hemma fixas det och fejas, mormor stryker, mamma målar sitt sovrum. Allt är lugnt och mysigt tills de får för sig att säga något till varandra.
Då de står i olika rum måste de skrika och de har båda så gälla röster.

Jag fick två mail av min älskling idag, han är på stranden non stop, det är så oerhört orättvist. Fast det som stör mig mest är att vi inte är med varandra. Såklart.

Nej, nu har osten smält perfekt på nudlarna, time to eat, tjingeling!

söndag 20 december 2009

Sneaky mormor

Min mormor förnekar att hon ska ha köpt en påse godis och gömt, fastän jag såg den klart och tydligt i matpåsen ;)
Mamma: "Emma sa att du hade köpt godis idag"
Mormor: "Nehedu det har jag INTE gjort"

Mormor är så himla sneaky, jag undrar var tusan hon kan ha gömt den.

Ser ni på Anna Ankas jul förresten? Jag slutade titta på skiten för en stund sedan, hon säger att Victoria Beckham är "benig" och att Carmen Elektra ser ut som ett "sprängt rövhål"
Anna Anka lider helt klart av en ganska grav form av ortorexi och med tanke på hur hysterisk hon är så är det ganska sannolikt att hon drar en lika koks då och då.
Paul har hur som haver tagit ut skiljsmässa från detta påtända hysteriska benrangel.
Han var nog så illa tvungen då klippet när Anna säger att hans fans är töntiga ligger uppe på youtube - översatt!

Jag fick ett mail från min älskling idag. Han är på stranden i en sisådär 30 graders hetta.
Vilken liten korv han är, seriöst, jag längtar så otroligt mycket till februari.
Folk ifrågasätter ofta varför jag ska åka till honom igen och inte tvärtom.

Svaret är enkelt, resan kostar lika mycket oavsett vem som åker var, och det är klart jag tar alla chanser som bjuds på en solsemester där jag får ligga och lapa sol på stranden dagarna i ända.
Det tycker folk är dåligt.
Lite avundsjuka månne? ;)

Jag älskar tuggummin, men dom tappar smaken så fort, nu har jag 4 st extra white i käften och jag börjar få lite ont i käkarna ärligt talat.
Hejdå.

Hemkommen igen!

Att vara medryttare består ungefär 80% i skötsel och 20% i själva ridningen.

Nu är jag helt stelfrusen, öron, fingrar och tår värker av köld. Öronen mest.
Det var hur mysigt som helst att rida ut i nysnön, även om det bara blev en kort runda.
Lär åka ut på tisdag igen.

Nu ska jag försöka tina upp, skicka ett mail till min älskade och sedan bär det av till stan igen *pust*

lördag 19 december 2009

Färdigfrukostad @ 08:13

Ring Aftonbladet! Emma har ätit frukost, badat och är på väg att klä på dig (har kommit till strumpbyxorna och bh:n) kl 08:13 på ett lov.
Jag har bestämt mig för att ta på mig så jävla mycket kläder att det blir omöjligt att frysa. Jag pallar inte frysa mer.

Morgnar är magiska för mig sedan jag fick medicinen. Innan det så hatade jag morgnar, jag grät nästan varje morgon när jag skulle upp för jag var så oerhört trött.
Men nu är det underbart.
Och ännu bättre nu på vintern för nu kan jag få lite mer dagsljus än när jag vaknar kl 12, solen går ju ner klockan 3 här i vårt karga land.

Anyway, om cirka gurka 40 min ska jag vara på väg till tunnelbanan, så jag borde kila snart.
Och hinna ta på mig följande:
Ridbyxor, ullsockor, benvärmare, vanliga strumpor, dubbla par vantar och tre tröjor.
Wish me luck!

Natti natt

Nu är det hopp i säng för min del, eftersom jag ska upp i ottan och iväg till stallet imorgon.
Pålle ska skos om och förhoppningsvis kan jag rida ut på en liten tur i snöyran.

Kvällen bestod i godis, chips och TV med syster och mamma, en härlig lördagkväll enligt mig.
Vad har det tagit åt mig? Jag festar knappt längre.
Jag tycker det är så omständigt att gå på krogen i det här klimatet, plus att jag är pank för tillfället. Tycker fortfarande att det är sjukt kul att festa, gör det bara mindre ofta numer.

För det är ju så fantastiskt skönt att gå och lägga sig nykter och vakna pigg.
Nu ska jag som sagt krypa ner och vänta på att min älskade ska ringa, hans pappa skulle snart komma hem och det är från hans mobil han ringer.
Jag hade ringt honom varje dag om det inte vore så att det kostar 10kr i minuten. Det suger verkligen.
Tjingeling.

I väntan på mormors mat

Nu sitter jag här med kurrande mage, mormors fantastiska mat väntar, det är bara mamma som fattas, hon är på väg hem från jobbet.
Mormor har satt upp en ljusslinga och lite julgranskulor i mitt fönster, gudars så mysigt det blev här!

Jag försökte blogga med ipoden eftersom jag egentligen inte orkade befatta mig med min efterblivna dator, men min ipod ville inte få fram text-fuktionen när man skulle skriva, så det sket sig.

Shoppingturen var helt okej, det var ungefär så kaotiskt som jag förväntat mig, jag var ganska irriterad mot slutet. Det enda jag köpte var ett vykort, men det var givetvis mysigt att umgås med min syster.
Och på hemvägen träffade jag min bästa vän och hennes kille. De har också ett distansförhållande, han bor i London och har en såndär fin brittisk accent.
Jag är himla avundsjuk på att de kan hälsa på varandra för ett par hundralappar.
Tänk om jag och Boli hade haft det så.

Hursomhelst, imorgon ska jag till stallet, redan kl 10 ska jag möta upp ägarinnan.
Men det är okej för min del, det är trevligt att vara ute medan det är ljust.
Vi ska sätta på broddar på hästskorna så att det går att rida i halkan.

Så ikväll blir det en myskväll med godis och tv-tittande.
Nu ska jag ta en cigg för jag är av någon anledning jävligt röksugen.
Tjingeling.

Datorjävel och julklappskrig

Den har fått spunk, jag blir lika aggressiv när jag ska starta internet, den fryser varje gång och jag har verkligen lust att sula den i väggen.

Men nu ska jag lämna min efterblivna dator ett tag, för jag och min syster ska ut i snöyran och kolla på lite julklappar.
Jag benvägrar att julhandla i stan. Jag blir rabiat och får nästan panikångest. Alla stressade människor, "last christmas" på högsta volym (gärna på repeat) och kärringar med rullatorer som blockerar alla gångar.
Nej tack, då håller jag mig hellre till ett mindre köpcenter.

Jag kommer troligtvis inte sätta min fot i stan förrän mellandagsrean är över.
Det är absolut inte värt att armbågas med folkmassan för att få lite billigare kläder.

Men först ska jag få lite fason på mitt hår och göra mig lite fräsch innan jag beger mig ut i snön.
Så mysigt att umgås med systra mi!

Frågestunden fortsätter

Åh, jag älskar människor som är som jag; nyfikna.

Jag är lite för nyfiken, jag undrar om precis allt.
Om jag t ex ser en narkoman på tunnelbanan börjar jag genast tänka:
"Undra hur hans uppväxt var och varför han började ta droger" medan andra kanske tänker:
"Fy vilket äckel"

Inatt tog jag en insomningstablett, jag orkade inte ligga vaken till 3 en natt till, nu ville jag somna för en gångs skull. Kl 9 vaknade jag utsövd och piggelin, nu är jag på strålande humör och sörplar på en kaffe (gudadrycken, så underbart gott!)
Mormor serverade en bastant gröt till frukost, precis som när man var liten.

Tillbaka till frågan;
Vi har varit tillsammans i 4 månader och min kille är 21 år gammal.

Och jag håller med dig, Peru är ett underbart land och jag ska tillbaka i februari och sedan ska jag plugga där på distans nästa vinter till min älskade är klar med sin utbildning.
Därefter tar vi vårt pick och pack och beger oss till Sverige.

Han kan inte svenska, men han har förvånansvärt bra uttal när han försöker.
Mogen som jag är brukar jag ibland be honom att säga saker som
"Din mamma luktar curry" det är helt hilarious och höra honom säga det med nästan perfekt uttal och sedan med oskyldig stämma fråga:
"Vad betyder det?"

Men att ha honom som spanskalärare är allt annat än en lätt match.
Jag har aldrig träffat en människa som pratar så fort.
Vi är som en balansvåg på det sättet, han är hoppig, skuttig och skulle säkert hinna högläsa en bok på 5 minuter, medan jag är lugn och lite seg.
Vi balanserar varandra, fast det kan också bli så att han blir otålig eftersom jag pratar mycket långsammare än han, och jag får spunk när jag inte hör vad han säger.

Fler frågor? Fråga på :) det är så kul att svara.

fredag 18 december 2009

Dagens outfit, dagens ungdom

Märks det att jag är speedad?
Min medicin har kickat, hej och hå, snabbkaffet kanske också är en bov i dramat.

Men jag måste bara skriva lite om vart i helvete ungdomen är på väg.
Modebloggarna dominerar, gärna de som hyllar anorektiker och förnedrar sina läsare genom att publicera desperata mail om att få bli deras vän.

Har de inget intresse av att se världen till exempel? Eller har blicken fastnat på de nyinköpta skorna?
Världen väntar, alla fantastiska platser man kan se, annorlunda kulturer, människor.
Jag förstår det inte, de kan inte ens skriva ordentligt längre och roar sig med att kasta skit på varandra.

Where's the love och vem i helvete uppfostrade dessa små monster?

Så här upprörd blir jag vid tanken, och min outfit är helt irrelevant i sammanhangen
(men om ni absolut vill veta; ljusa jeans och en svart stickad tröja, just nu alltså)

Hur jag och min kille träffades

Jag har tydligen läsare på min blogg, det hade jag ingen aning om, jag skriver mest för min egen skull, men det var kul att se, som svar på din fråga hur jag och min kille träffades;

Jag och min tjejkompis Sessan satt på ett sunkhak och tog oss några cider.
Tanken var att vi skulle sitta där och ha lite tjejsnack, men vi blev avbrutna av två killar som kom förbi.
De pratade spanska och min kille bad om en cigg. Jag och Sessan fnissade och påpekade på svenska att han inte kan ha rökt så mycket förut för han kunde knappt tända den (vilket visade sig vara korrekt, han bad bara om en cigg för att ha en ursäkt att prata med mig)
Därefter satte de sig ner hos oss, jag blev lite irriterad eftersom jag och min kompis var inne i ett intressant samtal just då.
Min kille var dock dösnygg och han ville ta bilder på mig och honom, sedan ville han ta en puss-bild.

Jag blev osäker och frågade Sessan om jag skulle göra det (jag var rädd att det skulle se lite slampigt ut om jag kysste honom utan vidare) men hon sa:
"Jaa kör på!" (och det tackar jag för idag!) vi började hångla, bytte nummer och sedan gick jag och kompisen ifrån stället.
Jag ville inte sitta och hångla henne i nyllet och dessutom var det ju faktiskt en tjejkväll.

Och detta mina vänner är den första bilden på oss två!
Vi blev tillsammans på min 19:e födelsedag.

Sedan hördes vi via sms, jag var lite reserverad och tyckte att han var lite väl smörig.
Jag trodde mest att allt var ren bullshit för att få mig i säng, men det var ändå något jag drogs till.
Jag ville inte stå där med lång näsa om det visade sig att det bara var det han var ute efter.

Dagarna gick, jag fick förhinder och snart skulle han tillbaka till Peru igen efter sin genomresa i Europa.
Till sist träffades vi, sent på kvällen hemma hos honom, jag var fortfarande osäker och visste inte var han var ute efter.
Sedan blev jag kvar där.
När vi väl började prata och lära känna varandra mer så visade det sig att vi var lika på många sätt, startskottet var en kväll när vi satt vid en sjö, såg ut över staden och pratade i timtals.
Där och då insåg jag att han menade vad han sa, men jag var inte van vid det.

En skillnad mellan svenskar och sydamerikaner är att dessa är mycket mer öppna och ärliga.
Gillar de dig låter de dig få veta det direkt. I svenska öron låter det mest som smör och smicker medan de oftast menar allt de säger.

Han sket i sitt plan tillbaka till Barcelona, där flyget till Peru skulle gå ifrån, och stannade hos mig tills det att han var tvungen att åka tillbaka.
Jag har nog aldrig gråtit så mycket som när han åkte, jag var förstörd och helt tom inombords.
Nykär och nu skulle han bara försvinna, till andra sidan jorden.

När jag fick min lön för sommarjobbet köpte jag en biljett till Peru det första jag gjorde.
Folk trodde jag var galen, åka till Peru till en kille jag bara träffat i två veckor?!
Men hjärtat sa till mig att det var rätt, och det var det.

Är det inte jobbigt med ett distansförhållande med någon i en annan världsdel?
Visst är det det, det är fruktansvärt ibland, för att komma till min kille krävs minst 7000kr och det tar nästan ett dygn att flyga.
Men det är värt det, alla gånger. Vi kommer inte alltid ha det så här, inom en snar framtid kommer vi att leva tillsammans.

Är du inte rädd att han ska vara otrogen?
Inte ett dugg, jag litar på honom till 100%, om man ska gå runt och vara misstänksam mot någon (överhuvudtaget) men framförallt någon som bor på en annan kontinent så skulle man bli mentalt nedbruten.

Jag har aldrig känt så här för någon innan och i jämförelse med hur mycket jag älskar honom är avståndet para en petitess.

Fråga gärna mer saker om ni vill, jag svarar på allt!
Tjingeling.

Efterlysning!

Finns det någon på denna jord som har sett bra ut när dom var 13 år gamla?
Jag har inte sett någon, hamsterkinder och barnkroppar, ändå kände man sig så stor.

När jag var 13 vägrade jag envist att:
- färga håret (jag kunde gått ha haft ett par slingor i mitt hår på vintern åtmonstone)
- noppa brynen (och när jag väl gjorde det råkade jag raka av halva)
- ta på mig kläder som inte såg förjävliga ut

Och när jag var 14 och vägde 49kg grät jag för att jag tyckte jag var så fet.
Herregud, tur att jag växte upp och blev lite normal.
Jag vill aldrig vara tonåring igen!

Fusk-braten lever än!

Igår satt jag och min syster, 25 år och kollade på diverse folk på facebook.
Jag: "jag ska visa dig några riktiga fuskbrats"
Hon: "finns dom fortfarande?"

Är man 25 år har man varken koll eller något som helst intresse av vad 90-talisterna har för sig för märkliga saker.
Men visst finns dom kvar. I mängder.
Och de ser precis likadana ut i sina backslick frillor eller slarviga knutar.
Tänk er, hur besvikna de pengakåta fjortisar som följer med dessa bluff-killar hem till pojkrummet i radhuset, ett in-fist, svettdoftande rum med kallingar på golvet och på morgonen står mamma på nedervåningen och vrålar att frukosten är klar.
Dessutom jobbar han i kassan på ica. Och det har hon wasteat sin sista jordgubbe-kondom på.
Värdelöst.

Jag minns själv innan jag blev myndig och min syrra berättade om krogen. Wow, det verkade ju nästan som ett paradis.
Men besvikelsen blev stor, framförallt i de finare salongerna, och Peder Fogstrand var ännu fulare på nära håll och en tragisk symbol för hur det kan gå om man äter för mycket carpaccio och lever på pappas pengar.
Men han får ligga ändå, ovanpå anorektiker med löshår, jag undrar om revbenen håller?

Å andra sidan låter vi de hållas i sin låtsasvärld ett tag till, vi har trots allt tillåtelse att vara unga och naiva ett tag till. Verkligheten är ändå så hård.

Nu ska jag hursomhelst dricka kaffe.
Jag kan inte sova på nätterna pga kylan, jag kan inte äta förrän kl 3 om dagarna (medicinen tar bort all matlust)
Med andra ord; jag har mått bättre.

torsdag 17 december 2009

Inspirations-kick och frierier

Vi är inte förlovade, dumma, dumma honom.
Inte än i alla fall :D

onsdag 16 december 2009

Jehovas vittnen och snöstorm

Ridningen blev aldrig av. Min snela hest hade inte fått på sig snöskorna än, eftersom hästar har håligheter i mitten av hoven bildas det snö-kockor där som blir som att gå med isbollar under fötterna.
Istället bytte jag täcke, gick en promenad med henne och ryktade henne. Väldigt mysigt det med!
Jag älskar som sagt den hästen, längtar tills nästa gång jag får åka ut till stallet.
Vilket blir på söndag. Då har jag även lyckats att nästan lura med min bror med till stallet, med löftet att det finns massvis med ridtjejer där han kan ragga på.
"Men vad ska jag göra där då?"
"Hjälpa till att slänga upp sadeln! Den är ju blytung!"
"Tänk om hästen sparkar ner mig?"
Han vet nog inte om att man lägger på sadeln på sidan av hästen och att det således är nästintill omöjligt att bli sparkad.
Dessutom är min häst en gammal tant, hästår räknat och är därmed lugn som en filbunke, förutom när sadeljorden ska spännas, men det är inget han behöver bekymra sig över.

Mest vill jag ju att han ska åka med för då får jag skjuts, men då kom mamma den bajskorven och sa att det ska målas på söndag och knyckte John ifrån mig. Fan, hur övertygar man sin bror att det blir mycket roligare i ett stall, mitt i snöstormen bland hästskit?
Impossible task? Det återstår att se.

Igår kom två killar från Jehovas Vittnen och plingade på.
Man får alltid samma förvånade miner när de frågar om man hört talas om deras tidskrifter och man svarar:
"Ja, jag har varit på möten i flera år" och INTE smäller igen dörren framför trynet på dom.
Jag tyckte så synd om stackarna som vandrade runt i snöstormen med sina tidningar. Jag ville nästan bjuda på en kopp kaffe, men det tror jag inte mamma skulle uppskatta.
Men vi stod och snackade ett tag, djävulen hit, gud dit, det finns inga måsten.
Nej nej, visst, har man varit i smeten vet man bättre.

Men, de är inte så onda som folk vill framställa dom som. Det är faktiskt goda människor som gör det som de tror är rätt, även om folk gärna tror att det är av ren djävulskap de plingar på dörren och stör.

Folk drar ofta roliga historier om när "Jehåvas" kom och plingade på
"och då sa jag, FAR ÅT HELVETE MED ER!"
Jag roas dock inte lika mycket faktiskt.

Det är snöstorm ute och jag har inga vinterskor. Aj aj.
Och Boli är på stranden om dagarna och surfar.
Hade det varit snöslask här hade jag nog varit mer avundsjuk, men lite mysigt är det med snö?
Mörkret suger dock.
Adjö.

tisdag 15 december 2009

Horribel natt

Jag hade hjärtklappningar inatt och somnade tillslut av ren utmattning någon gång tidig morgon. Det var riktigt hemskt.

Nu är jag hemma hos mamma för att leta efter ett par mer lämpliga ridskor, gympaskor i snön, njaa.
Hittade dock ingenting mer än ett par gummistövlar och ett par trekking-skor.
Jag hade ett par jättefina nästan nya ridskor som bara är helt puts väck, det är riktigt surt.

Jag får skjuts av ägarinnan från Ekerö C, väldigt snällt!
Får sätta på mig ordentligt med kläder, men det kan nog bli ganska mysigt att rida ut i snön, om jag trillar av (mot all förmodan eftersom hästen är gammal och oerhört lugn) så lär jag landa mjukt.

Idag kommer mormor också, jag tror att mamma är och hämtar henne på stationen nu för hemma är hon åminstone inte, hoppas jag hinner hälsa innan jag tutar vidare.
Tjingeling.

måndag 14 december 2009

Inblick i min värld

Koncentrationen är på vift någonstans. Den fanns här för ett tag sedan, nu sitter jag lealöst och klickar runt bland diverse sidor samtidigt som den här meningen maler i mitt huvud:
"I've been holding my breath, until that moment when I find the one that I spend forever with"
Men i mitt huvud låter det:
"I've been holding maabm breath" för han sjunger så.

Hjälp, jag är inte normal. Kanske är det kaffeöverdosen som har gjort det.
Nu ska jag göra som jag alltid gör när koncentrationen tryter;
kissa, för jag är kissnödig, lägga mig under täcket i 10 min och filosofera, ta en ny kopp kaffe och en frukt, en cigg och sen jävlar.
Tjing.

Äntligen medryttare!

Jag var jättenervös påväg till stallet. Jag förväntade mig en kritisk hästägare som skulle stirra efter alla fel.
Men icke! Ägaren var helskön och vi hann inte mer än skaka hand innan munnarna gick i ett.

Hästen ifråga är 23 år gammal, alltså väldigt gammal, men ack så pigg fortfarande.
Hon har varit sjuk ett tag och behöver därför lugn skogsridning fram till det att konditionen är igång.
Bussen går hela vägen fram till stallplanen och jag behöver inte ens mocka - kan ni fatta det?
Ännu bättre, jag får rida i westernsadel. För er som inte är så insatta så är det en sån här;
Att sitta i en westernsadel är ungefär som att sitta i en fåtölj om man jämför med en vanlig.
Det enda knepiga är bara att det är en jävla massa remmar att knäppa, men annars är det kanon!

Eftersom damen jag rider är såpass gammal är hon stabil och trygg, jag bara älskar den pållen.
Första travturen gick sådär, det är rätt svårt att trava i en westernsadel eftersom man inte riktigt kan rida lätt* (*= man sitter och står i takt med hästens steg) men efter att ha flugit omkring som en vante de första varven gick det riktigt bra.

Imorgon ska jag ut till stallet igen, ser fram emot det.

Men vilken förbannad träningsvärk jag har i ryggen, antar att det är helt oanvända muskler.
För de som tror att man bara sitter på en häst och åker framåt när man rider så råder jag er att testa en ridtur, kan garantera att ni kommer få galen träningsvärk i röv, lår och rygg.

Men nu ska jag fortsätta med min uppsats som måste bli klar innan fyra.
Tjingeling.

lördag 12 december 2009

Förstår de inte?

Förstår de inte att jag blir rädd och hoppar till när telefonen ringer? Signalen är så hög och skär i mina öron.
Och John har bett mig sänka den, men det hjälper inte, jag hoppar till i alla fall.

Förstår de inte att jag inte är en vän, inte en sådan som de vill ha. Jag gömmer mig alltid, det finns faror överallt. De är farorna, deras arga blickar och meddelanden. Deras ilska och besvikelse är den värsta faran.
Jag vågar inte.

När de frågar varför så har jag inget svar. Jag är så rädd och stammar. Jag hatade alltid att leka kull, för jag får panik när någon jagar mig.
Jag är alldeles för stor för att gömma mig under sängen. Jag ryms inte där längre.
Jag kan bara gömma mig under täcket. Men täcket kan någon rycka av. Närsomhelst. Vad händer om jag är naken under täcket, vad gör jag då?

Förstår de inte att jag är rädd för allt. För att deras liv går vidare, medan mitt står still.

Förstår de inte att de bara känner en liten del, att det finns svarta hål i mig.
Förstår de inte att farorna lurar överallt, att jag hoppar till, att mina klasskompisar är arga för att jag inte har haft råd att betala studentflaket.

Förstår de inte att jag massvis med olästa meddelanden som jag inte vågar öppna.
Förstår de inte att jag är för rädd för att vara en riktig vän, att de svarta hålen och alla saker de inte vet gör att de inte får komma för nära.

Jag vill inte vara naken mer.
Förstår de inte att de gör bäst i att lämna mig. För jag vågar inte se dem i ögonen.

fredag 4 december 2009

Inspirerad av TV-shop



Visst är jag kreativ?

torsdag 3 december 2009

En perfekt morgon

Jag kliver upp, drar på mig träningskläderna, äter en lätt frukost.
På med ipoden och ut i kylan i 40 minuter.

Sedan kommer jag hem, stelfrusen, tar en dusch, sätter på kaffe, äter lunch, tar en kopp kaffe och sedan en morgoncigg.

Då mår jag riktigt, riktigt bra.
Imorgon ska vi ha myskväll här hemma, då kan jag smacka i mig godis med gott samvete.
På lördag blir det tjejmiddag och på söndag bio med pappa, John och mina kusiner.

En perfekt helg med andra ord.

Poesi

Vintervärld

Löven singlar sakta ner från grenarna, som tunna fjädrar de landar med lättja på marken. Dansar i vinden en sista gång, för att sedan bli en del av marken där trädet en gång blott var en kvist. Fågelsången tystnar och frosten bäddar marken i klara kristaller.
Och jorden har stelnat av köld. Under vilar blomster, i väntan på att få tränga upp ur marken igen.
Mörkret svartnar framför ögonen och solen den flyr bort .

Själv ber jag en stilla bön att vintern bliva kort.

onsdag 2 december 2009

Andra världskriget

Nu, och jag är orsaken.

Jag ska lägga mig och sova, försöka i alla fall, gå upp tidigt imorgon och ta en lång, härlig promenad innan jag tar itu med alla problem.
Jag funderar på att äta grahamsgröt till frukost, det är nyttigt.
Knäckebröd är också nyttigt men det är som att äta spånskiva tycker jag.

Sedan ska jag även till tandläkaren och laga ett hål. Man får tydligen en spruta - i gommen.
Fy fan säger jag bara, may god have mercy on my soul.

Vilken underbar dag jag har framför mig.
Men hålen är ju mitt fel och bråken också.
Fast det är bara ett litet hål. Faktiskt.

Emma har lyckats igen

Att bli ovän med i princip resten av hela världen.
Och allt kom på en och samma gång, idag.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla allt, jag kan ju inte bara be om ursäkt, vad hjälper det? Jag gör ju samma sak om och om igen i alla fall, då är ett förlåt lika mycket värd som en klutt med hundskit.

Och mitt blogginlägg blev väldigt missförstått, vad jag menade var att det är bäst för andra om jag avslutar vänskapen. Det är enligt mig det mest osjälviska jag kan göra eftersom jag sårar människor omkring mig.
Om jag inte finns i deras liv, kan de omöjligt bli sårade. För man kan ju inte bli sårad av någon man aldrig träffar... Eller?

Nu ska jag glutta på tv, imorgon ska jag ta en lite längre powerwalk, tänka över allt och sedan ta tag i alla en miljard problem som har hopat sig.
Tjing.

Min pojkvän kan inte prata svenska :D

Min luriga lilla pojkvän läser tydligen min blogg och översätter texten på google translate.
ÅH NEJ, NU KAN JAG INTE PRATA SKIT OM HONOM ;)

Nej då, du vet att jag älskar dig gränslöst!
Anyhow, det ska bli oerhört kul att lära honom svenska.
Han är ganska envis när det gäller uttal och vägrar t ex sluta säga:
"Frrithemsplann" och "Eling" (Elin) med betoning på I:et istället för E:et.

Detta måste åtgärdas illa kvickt innan han kommer till Sverige.
Dessutom anser han att vi svenskar pratar som Gollum.
När jag var i Peru sa han alltid "kan inte du prata lite svenska så de för höra hur du låter?"
Som ett cirkus djur visades jag upp, och alla stirrade på mig med konfunderade miner när jag satt och pratade om väder och vind.

Fia undrade varför jag inte passade på att säga saker som
"Gillar du att stoppa upp prinskorvar i stjärten? Visste ni alla att jag lider av galopperande hemorrojder?"
Men någon lurig jävel kanske kan svenska utan att säga till, det vet man ju aldrig.

Han har också sagt att han skulle bli avtänd om jag skulle prata dirty på svenska, vilket jag förstår, kom igen liksom, ord som:
Pungkulor, fitta och kuk låter ju som något en fet långtradar chaffis skulle kläcka ur sig medan lössnuset rinner ur mungipan. Jämför då med hur spanska låter:
"Quuee riiicooo" valet är enkelt.

Jag tror min pappa har fått dåndimpen ärligt talat. Han har beställt hem blåa linser, för er som har sett min pappa så vet även ni att han har klarblå ögon (som jag fått ärva, tackar, tackar)
Men det tycker inte han (han kanske börjar bli blind?)
Kära nån, jag älskar min knäppa familj.

Min bror, den nya Anna Skipper

Jo, det är helt sant, min ketchup-bror har blivit helt paranoid vad gäller E-nummer.
När vi skulle köpa falukorv lusläste han innehållsförteckningarna och ratade alla med skumma ingredienser.
Bra tycker jag, fast jag är ju världens snåljåp när det kommer till mat, så jag tar alltid det billigaste som innehåller flest tillsatser.
För er som inte har smakat riktig falukorv utan e-nummer kan jag ju tala om att det går knappt att jämföra. En helt annan smak och konsistens och väldigt, väldigt mättande.

Idag började jag dagen med en powerwalk igen. Inte för att det är kul på något sätt, men ett härligt sätt att starta dagen. Om man har träningen avverkade på morgonen behöver man inte tänka mer på den saken.
Dessutom är det lättare att fortsätta med träningen om det är 30 min promenad varje morgon än om det innebär 2 timmar på gymmet.

Och morgonciggen sparar jag till efter promenaden och då smakar den förbannat gott vill jag tala om.

Eftersom jag har normaldos nu i medicinen har jag massor med härlig energi, så jag städade köket och mitt rum (som mina övriga familjemedlemmar använder som någon form av förvaringsrum *morra ilsket*)

Igår rannsakade jag mig själv och kom till insikten att jag är ett svin på många sätt. Fastän det inte är min egentliga mening, men det blir så.
Jag är rädd för det mesta, framförallt konflikter, väldigt rädd.
Och de jag har sårat kan ju aldrig förstå hur ofta jag tänker på dem och hur mycket jag ångrar mig.
Men vad spelar det egentligen för roll när jag gör om samma misstag om och om igen.
Inte ett skit, faktiskt.
Det är därför de klarar sig bättre utan mig.

tisdag 1 december 2009

Väntar på tenta

Tentorna har inte blivit klara än, väntar otåligt på att få börja.

Så fort jag vaknade tog jag en macka, vatten, vitaminshots och sedan tog jag en lång och härlig morgon powerwalk. Jag behöver verkligen komma i form innan jul och mormor kommer, jag vill inte bli alltför fet helst.

Drömmarna fortsätter förfölja mig, jag vet att jag borde ta tag i saker, men samtidigt har det mesta inom kompisrelationer spårat ur och är bortom räddning.
Jag lever sannerligen inte som jag lär och jag har bestämt mig att det är bäst för alla parter om jag avslutar vissa av dom så folk slipper bli sårade mer.

Anyway, min pojkvän är just nu och surfar på stranden i ca 30 graders hetta.
Avundsjuk? Nej inte alls.

Nej, nu ska jag hämta ut min medicin och sedan ordna lite saker med skolan.
Men först, dagens asgarv:

"Andra gången jag hade sex hade killen en minst sagt ovanlig pensiform.
Den var helt strutformad! Väldig grov i början för att snabbt smalna av till en topp där det satt ett mindre ollon än vad min 3åriga son har.
Dessutom var den inte så lång vilket gjorde att struteffekten blev ännu större.
Tänk er nästinill grovleken på en ölburk för att ca 10cm senare avslutas i något som är smultron modell större så får ni ett hum om vad jag menar.
Jag bara gapade när han droppade brallorna.
Utbrast; "Men herregud,kan dom se ut SÅDÄR!?!
Kunde bitigt av mig tungan efter det. Det blev inget mer kel den där gången....

Och som inte det vore nog så hade killen jag träffade efter raka motsatsen Han tar av sig brallorna och den ser precis ut som en svamp. Dvs ett rätt smalt och kort organ som avslutas med ett JÄTTEOLLON.
Den gången kunde jag hålla minen. Fram till själva samlaget. Det lät och det kändes bara "plopp,plopp,plopp,plopp.....
Han kör in den men glider ur på vägen ut och måste hitta hålet gång på gång på gång...."

Labels