BLOGGER TEMPLATES AND TWITTER BACKGROUNDS »

lördag 28 november 2009

Panik

Ångesten börjar fräta upp mig inifrån nu.

Igår var det i alla fall fest, eller tjejmiddag kanske man kan kalla det.
Kvällen började med en jättegod fördrink, sedan sminkade vi oss och piffade till oss, inte för att vi skulle ut eller så utan mest för skojs skull.
Därefter blev det jättegod middag, massor av dricka och singstar.

Och i slutet av kvällen blev jag naturligtvis emo. Man kan kanske skylla på drickan, men själva anledningen har funnits där länge. Det finns känslor man inte vill kännas vid. Till exempel hur sjukt jävla jobbigt det är att älska någon som bor på en annan kontinent, jag försöker lura mig själv att det är så himla enkelt, men nu när jag drack poppade all ångest upp och all rädsla för framtiden.

Jag tog precis en dusch och det känns som att baksmällan har gett sig nu.

Kanske mest för att Rebecka helt spontant hade lagat värsta buffén av fyllekäk kl 2 på natten när jag kom hem.
Jag älskar min syster :D
Nu ska jag försöka ta tag i mitt liv.. Eller snarare ta en cigg och klä på mig. Jag är ju nästan naken!

torsdag 26 november 2009

New beginning

Idag har jag inget speciellt att skriva mer än att det snart är dags för min "specialiserade" skolgång som innebär tentor, jobb hemma och bara ett fåtal lektioner i skolan.

Blev överraskad hur positivt inställda alla var till idén, framförallt rektorn, så nu har jag all chans i världen till bra betyg.

Bli inte chockade nu, men jag sitter faktiskt och dricker... Kaffe!
Ovanligt, no? I alla fall, ska försöka få ordning på mitt rum.

Saknar inspiration och energi just nu, jag orkar ingenting känns det som och det är fruktansvärt. Men alla knutar börjar sakta lösas upp och det känns skönt, framförallt det här med skolan.
Har tyvärr inget intressant att skriva, just nu är jag bara nollställd och min favoritsyssla är att sova i princip.

Sedan drömde jag, att det var min student och allt var skit tråkigt. Pappa sa:
"Din vän Anna sitter där, hon vill prata med dig" och jag tänkte:
"Åh nej, vad ska jag säga.." sedan vaknade jag och tänkte att mitt undermedvetna försöker säga mig något, och jag vet precis vad.

torsdag 19 november 2009

Kaffe och korsord is my saviour

I det här mörkret måste man sysselsätta sig med saker så att man slipper påminnas om att man bor i ett land där det blir kolsvart vid 3-tiden.

Den bästa tiden på dygnet är på morgonen, när medicinen slår till, jag gör en kopp pulverkaffe sätter mig på balkongen och röker.
Först får jag en niko-kick, sedan en energi-kick, och så börjar jag städa oftast.

Klockan 3, när det blir mörkt blir jag trött, då snackar vi inte lite småtrött utan sådär så man knappt kan hålla ögonen öppna, då hjälper inget kaffe i världen.

Jag har upptäckt min mani för korsord, så fort jag får tag på en tidning sätter jag igång.
Idag på tunnelbanan satt en man framför mig med en City-tidning och jag satt där som ett lejon som väntar på sitt byte. När han äntligen la ifrån sig den satte jag igång, men tyvärr har jag inte löst det.
Vad fan är "sysselsättning" på elva bokstäver? Jag har fått ihop _fla_d_jobb.

Just nu längtar jag mest efter att sova, men Carro ska komma förbi senare, imorgon åker hon till sin pojkvän i London.
Själv ska jag på inflyttningsfest och röja gärnet.

Jag längtar något fruktansvärt till Peru just nu, till solen, värmen, energin.
Men man måste trivas där man är placerad för tillfället dvs i mörka, usla Sverige.
Tur att pulverkaffe finns.

måndag 16 november 2009

iPoden laddas

Jag somnade klockan halv två igår, kunde verkligen inte sova.

Sedan vaknade jag klockan 8 imorse, jag har inte ätit någon frukost än och är verkligen inte sugen. Men någon måste jag få i min innan min morgon-powerwalk, jag är nämligen lite speedad och full med överskottsenergi, tänkte gå en promenad för att utlösa lite endorfiner = förhoppningsvis vara lite pigg idag.

Men inte utan musik, går icke, så den får ladda ett tag.

Jag har fått en "rockig"-frisyr. Fick vara hårmodell och därmed bli klippt av årets frisör helt gratis, jag som ville ha förändring, perfekt!
När alla frisörer var på plats och jag satt i rampljuset med Michael Jackson i bakgrunden sa han som klippte mig lågt:
"Emma... Vad jag än gör nu - bli inte rädd"
Rädd? Vadå rädd tänkte jag, sedan tog han fram en kniv!

Jag blundade och var helt övertygad om att han skulle skära upp mitt skallben, han viftade med kniven, hårtussar föll av och när det sedan var klart stirrade jag mig i spegeln och tänkte:
"Wow.." så snyggt blev det, lägger upp bilder sedan.

För att ta upp något positivt, det mesta just nu är skit förövrigt.

tisdag 10 november 2009

Viktiga saker för ett barn

Jag har funderat på en sak. När folk blir föräldrar så blir de ofta uppslukade av barnet, vilket är helt logiskt - givetvis!

Men när föräldrarna efter ett antal år har lagt ner hela sin själ i dessa barn, inte haft ett samlag på ett år och inte pussats på tre månader så har man helt klart lagt för lite energi på kärleken.

Det kanske är lätt för en som inte har barn att säga, men jag tror att det är oerhört viktigt att komma ihåg att man är ett par och inte bara föräldrar, för att korta ner det hela:
"Det finaste man kan ge sina barn är två föräldrar som älskar varandra" och jag håller MED!

Kommer någon ihåg hur varm man som barn blev i hjärtat när föräldrarna pussades? Det är äkta lycka för ett barn, så tänk på detta.

Anyway, jag dricker i vanlig ordning kaffe och är fruktansvärt trött. Jag hade skitkonstiga drömmar, vaknade av att jag pratade i sömnen och mumlade ett påhittat ord, när Rebecka stack in huvudet och sa:
"Det finns kaffe Emma" (något hon sagt upprepade gånger för att få liv i mig)

Vi har också eventuellt kommit på en lösning på reseproblemet, jag och Boli. Nämligen att han lånar pengar av sin pappa när hans pappa får lön, köper biljetten, jobbar in pengarna på sin pappas företag och sedan betalar jag av det när jag kan.
Allt går om man vill, och hans pappa saknar mig dessutom :)

Men fy vilket tråkigt inlägg, återkommer när min hjärna har vaknat.

måndag 9 november 2009

Sverige vs Peru

Vilket ser mysigast ut?


Dikt

Solens svek
Skriven av mig.

Solen svek mig och vände sig bort
sommarens visa var alltför kort
och ljuset dog ännu en gång
samtidigt slutade fåglarnas sång

tårar föll ner i form utan regn
och fast var jag i grånadens hägn
det vackra ligger och ruttnar på marken
kvar finns bara grenar och barken

en suck av längtan och trånad
ännu en nattsvart, tärande månad
ändock kan jag känna att våren är nära
snälla kom tillbaka, solen min kära

Storstädning och mod

Det ser förjävligt ut i rummet, jag är en person (tro det eller ej!) som inte trivs i röra, men är det rörigt i mitt huvud så blir det även rörigt runtomkring mig.
Så nu ska jag storstäda här i rummet så det blir lite trivsamt.

Jag försöker verkligen hålla modet uppe och höstdeppen borta, men det är så oerhört svårt när det blir mörkt så fort.
Jag funderar ofta över om det är någon mer än jag som känner så, alla verkar så glada och tycka att hösten är mysig, är det verkligen ingen annan som blir deprimerad om vintrarna?

Så här är det vareviga år, jag fixar det inte, så nu efterlyser jag tips på hur man botar sin höstdepp, snälla, kom med alla bra knep ni har på lager, jag behöver det verkligen!

söndag 8 november 2009

Ledig och förvirrad

Idag är jag ledig.
Anledningen är att från och med nu och fem veckor framåt har jag ingen BUP.
Så idag hade jag tänkt att plugga, ut och gå (fy fan vad kallt) och städa på mitt rum (intressant).

Anyway, jag har kommit i något märkligt tillstånd, ungefär som en burfågel som precis har insett att världen inte är buren, utan finns utanför. Stampar otåligt runt i kalla Sverige, lider och sörjer att det är 4 långa månader kvar innan våren kommer.

Jag är så trött på gymnasiet med, jag har aldrig tyckt att det har varit kul. Aldrig. Jag längtar till jag kan börja studera på mina villkor i stället och eventuellt få de betyg jag förtjänar.
Just nu vill jag bara bli klar med skiten, och jag bryr mig inte nämnvärt om mina betyg blir usla, jag måste bort, detta fungerar inte längre!

Och vädret, behöver jag ens ta upp vädret? Ingen sol, träden är helt nakna och melankolin sprider sig lika fort som en förkylning på dagis.
Titta ut bara, hur står man ens ut? Det känns som att leva i en grå dimma i ett halvår.

Jag har så många problem jag måste hitta lösningar på, min spontana tanke är att dunka huvudet i en tegelvägg, men istället tänkte jag ta en morgonkaffe och en cigg.
Adjö.

lördag 7 november 2009

Kryssning och sovmorgon

Alla som känner mig vet att jag är en sömntuta, men min extrema trötthet jag har haft den här veckan börjar bli en aning oroväckande.

Jag la mig 12 igår, inte så väldigt sent och vaknade kl 15:00 idag av att mamma väckte mig.
Är det någon som vet hur länge det tar innan ett jetlag lägger sig?

Jag ska på kryssning med pappa, john, Cicki, Cickis döttras (osv, osv, man orkar inte ta med alla gummipappor och plast-halv-fabrikatsyskon) ikväll, båtarna brukar gå vid sex så jag har lite bråttom tror jag.
Men lugn bara lugn, först ska jag sätta på mig ett par strumpor, sedan lite kaffe och så är jag igång.

En konstig sak är att när jag drömmer om Boli så drömmer jag nästan bara att vi bråkar eller att någon av oss är otrogen och blir då givetvis jätteledsen.
Kan det vara så att min hjärna försöker få mig att lida lite eftersom att vårt förhållande är så där äckligt perfekt (nykära)?
Jag förutom den minimala detaljen att han bor på andra sidan jorden, men det är en petitess trots allt, en dag kommer vi bo tillsammans, och den dagen ligger inte alltför långt borta.

fredag 6 november 2009

Vilken blogg?

...Skall jag fortsätta skriva på? Den här eller molilja? Kan inte bestämma mig riktigt.

Nu när man är hemma i Sverige finns inte så mycket intressant att skriva, förutom att jag lider av en oerhört jetlag och därmed är sjukligt trött dagarna i ända.

Just nu sitter jag och dricker kaffe (ovanligt).
Jag lagade lunch till mamma och städa hela köket, det tycker jag hon är värd, eftersom hon är så trött nu (influensa-vaccin) eller det är hon alltid värd såklart.

Idag var jag hos tandläkaren och fick en hel-städning i käften, det var väldigt obehagligt men vad fräsch man kände sig sen.

Saknaden av Boli är fruktansvärd och saknaden av Peru som helhet, att det är ett farligt land är sant, men så farligt som folk sa är bara en myt.

Det var så farligt en gång, men inte nu längre, jag såg i alla fall inte till några ansamlingar av barn som snodde saker ur ens fickor, rånare eller annat.
De tiggare och försäljare man såg backade direkt när man tackade nej och ingen var särskilt påträngande.

Nu är frågan bara hur vi ska bekosta nästa resa, jag söker extrajobb för fullt och Boli ska jobba med sin pappa, det enda vi vet är att vi vill ha en framtid tillsammans och vi har redan börjat smida planer på hur den skall se ut.
Man behöver och ska aldrig ge upp sina egna drömmar för att man har en partner - man kan baka in honom i dom istället!


Jag följer bloggen; http://happilyeverafter.se/ med spänning, det är den mysigaste bloggen jag någonsin läst, och hon väntar barn, det sista hon skrev var att hon fick värkar och nu har hon inte skrivit på länge så jag tror att bebben är påväg nu.


Gud vad sugen man blir på en liten när man läser den förresten...

En av mina favoritbilder på mig och Boli

måndag 2 november 2009

Pa flygplatsen i Amsterdam

Jag ar helt slut efter en 12 timmars flygresa fran Lima, och ett mycket tarfyllt avsked och som gradde pa moset FEM timmar pa Amsterdams flygplats. Jesus, jag har spenderat alla pengar pa mynttelefoner och nu vid nan internetgrejs.

Strax ar det dags att ga igenom sakerhetskontrollen, nu ar det inte langt kvar.

Jag ar sa sjukt trott, man sover inte sa bra i flygplan som ni kanske vet, jag har sovit kanske 4 timmar totalt inatt, men flygresan fran Lima gick ovanligt fort kandes det som.

Nu langtar jag hem till mamma och syster och min egna, varma sang och Ville saklart.
Vi ses snart, jag borde kila nu sa att jag inte missar planet hem, det vore forjavligt, vill inte spendera en minut extra pa den har flygplatsen.

Och forresten, hollandska ar fan fulare en tyska, gud vad fult dom pratar, tur att jag inte ar fran Holland. Tjiii.

söndag 1 november 2009

Dags att dra

Strax drar vi till flygplatsen for att checka in, sen maste jag sitta i 12 timmar pa ett flyg igen, yaaay... Tur att det finns massvis med filmer att se pa planet och en massa mat at ata.

Efter det mellanlandar jag i Amsterdam dar jag maste vanta i 5 timmar innan mitt flyg gar, tjohej vad kul! Men SEN behover jag bara sitta pa ett plan i 1 timme och sa ar jag hemma igen.

22:55 pa Arlanda, kom ihag det, sa ses vi "snart".
Massor av pussar fran mig, saknar er massor.

Min hemkomst

Hej alla glada, jag anlander till Sverige kl 22:55 den 2:a november, hamta upp mig da!

Angaende vad jag ar sugen pa; allt UTOM kyckling och ris, om ni ger mig nagot som innehaller kyckling eller ris sa bryter jag ihop ;)
Jag ar sugen pa en hederlig korvstroganoff eller liknande, garna en ratt med makaroner, jag har levt pa ris och potatis i tre veckor sa jag ar liiite liiite trott pa det.

Har ar det underbart vader idag, jag gar runt i kort-kort, tubtop och mina alskade flipfloppsar.
Nyss var vi och at en avskedslunch med Bolis pappa flickvan och hennes barn, sedan tog jag och Boli en promenad hem i solen och pratade och framtiden.

Jag ar ovanligt glad och ser ljust pa framtiden, jag menar, jag har detta att gladjas at:
- jag flyger hem pa natten = det blir lattare att sova = det gar snabbare
- jag far traffa min familj och alla kara som jag har saknat sa mycket
- jag far ata god svensk mat
- jag far ata lakrits
- jag har haft en UNDERBAR resa, kommit narmare min pojkvan och jag kommer tillbaka hit, tjihii.

Puss pa er, vi ses snart!

Labels